FJÄRDE SÖNDAGEN I FASTAN ÅRGÅNG A
Första läsningen: 1 Sam 16:1b, 6-7, 10-13a (David smörjs till kung över Israel)
Messias betyder den Smorde (= kungen). Gamla testamentet lär oss idag att inte ens
profeten Samuel kunde se klart vem Guds utvalde ledare skulle vara. Det behövdes en
särskild nåd från Guds Ande, lik den nåd som lät de gamla Symeon och Hanna känna igen
Frälsaren i det lilla barnet som bars fram till templet i Marias famn (Luk 2:25 f). Att
David inte är med vid presentationen inför den store profeten Samuel tyder på att han inte
ansågs viktig. Han var yngst, ingen räknade med att profeten skulle fråga efter honom. Vi
är i Betlehem. Tusen år senare ska här den nye David födas och även då är det bara ett
ingripande från Gud som får upp människors ögon för vem barnet är. Två detaljer till
förenar pojken David med Jesus: 1) Han är en god herde (Joh 10:11, 14) och den ende i
familjen som tar hand om fåren, alla andra vill bara träffa kändisen Samuel. 2) Båda fick
lida mycket (jfr Ps 132:1). Frälsaren erkändes aldrig i sin hemstad Nasaret: ”Den där
Jesus kan inte vara någon Messias” (jfr Luk 4:16-30; jfr 2:34-35). Herren ser till hjärtat
(v. 7). Världen är blind. Det som människor sätter högt är skändligt i Guds ögon (Luk
16:15).
Andra läsningen: Ef 5:8-14 (Stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig)
Det behövs ett inre ljus, en gåva från Guds Ande, för att man ska inse vem Jesus är (jfr 2
Kor 4:6). Denna text är en bit urkristen poesi som vill tolkas. Att inte tro på Jesus, att inte
kunna SE honom, är som att sova eller ligga i gravens mörker (v. 14). Här mitt under
fastetiden ger oss Paulus en försmak av påsknattens ljusceremoni.
Evangelium: Joh 9:1-41 (Han gick och tvättade sig och kom tillbaka seende)
Alternativ, kortare läsning: Joh 9:1, 6-9, 13-17, 34-38.
Johannes dramatiska berättarstil gör det lätt att ta den långa berättelsen till sig. Det dras
en elegant parallell mellan att bli seende och att tro. Den medfödda blindheten hos
tiggaren leder tanken till arvskulden (”arvsynden”) som inte är resultatet av våra eller våra
föräldrars personliga synder utan ett hjälplöst tillstånd av utanförskap från Guds rike, från
tron och från Paradiset som vi föds in i (se Rom 5:12-21; Katolska kyrkans katekes, nr
386-409). Kort sagt: vi ser inte Gud i denna värld. Denna andliga blindhet kan bara Gud
bota. Därför kom Jesus till jorden. En långt farligare blindhet är fariseernas (v. 40) som
vägrar inse att Jesus måste komma från Gud, trots det under som utspelas framför dem.
Fariseerna gör allt de kan för att leta fel. Det är djävulens typiska strategi (Job 1:6 ff). De
börjar exkommunicera alla som bekänner sig till Jesus och försöker så styra människorna
med rädsla (v. 22). Jesus får under inga omständigheter betraktas som Messias. Snart ska
de få honom bunden i bojor framför sig. Då slänger de vilda anklagelser mot honom – på
lika dåliga grunder som här (Mark 14:55-59).
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden