TREDJE SÖNDAGEN I FASTAN ÅRGÅNG A
Första läsningen: 2 Mos 17:3-7 (Ge oss vatten att dricka)
Aldrig har något folk fått tydligare bevis på Guds godhet och styrka än
hebreerna som fördes genom Röda havet till friheten ur slavlägret i Egypten.
Men synden i hjärtat är kvar, oförlöst. Den får dem att knota mot Gud, trots
hans godhet (jfr Matt 20:1-16; 1 Kor 10:1 f). Lite vattenbrist, och genast
anklagas Mose (och indirekt Gud) för att vilja leda folket i döden. Man håller
redan stenarna i händerna (jfr Joh 10:32). Är Mose kanske inte själv törstig?
Men han ifrågasätter inte Gud. Jesus som törstade på korset (Joh 19:28) gjorde
det heller inte. Guds ingripande leder tankarna till Golgota: Jesus, vår klippa,
slogs och genomborrades också. Johannes ser i detta Guds nåd (sakramenten)
springa fram (blod och vatten, Joh 19:34). Den som tror kommer aldrig att törsta
utan blir själv som klippan i öknen: Ur hans inre skall det flyta strömmar av
levande vatten (Joh 7:38). Anden gör oss till smältande is.
Andra läsningen: Rom 5:1-2, 5-8 (Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan
genom att han har gett oss den helige anden)
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? – så ropade Jesus på korset
(Mark 15:34). Antagligen försökte han stamma psalm 22 som börjar just så. I
denna psalm finns också den förtvivlades hopp (Ps 22:6, 25 f). Paulus, själv
förföljd och plågad, är stolt över detta hopp (v. 2). Korset bevisar allt: Gud gav
sin son i döden för oss medan vi ännu var syndare (v. 8). Hoppet sviker oss inte,
ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den helige
anden (v. 5). Observera att allt annat än en treenig teologi är uteslutet. Det är en
och samma gudomliga kärlek vi möter i Faderns gåva (= Anden) och Sonens
korsoffer.
Evangelium: Joh 4:5-42 (En källa med ett flöde som ger evigt liv)
Otacksamma människor i öknen krävde vatten (se ovan) och fick det genast av
Gud. Nu står Gud själv framför en människa och ber om vatten. Han bemöts
med raljans. Det är varmt (mitt på dagen) och Jesus har vandrat hela morgonen.
Även om man fastar hårt och avstår från mat kan och får man aldrig avstå från
vatten. Den här kvinnan med de många männen i sin biografi har troligen inte de
bästa erfarenheterna av män som söker kontakt. Hon har flera skäl att vara
skeptisk: Jesus är jude, verkar vara någon sorts rabbin, och judar och samarier
kunde inte dricka ur samma kärl (de ansåg varandra som heretiker och orena).
Män tilltalar inte heller okända kvinnor utan mycket goda skäl (jfr 1 Mos 24:11-
33; 2 Mos 2:15-21). Hon blir förvånad, skeptisk, men förvandlas gradvis till
bekännare. Gud söker oss medan vi ännu är syndare (ovan). Jesus känner till
hennes vidlyftiga relationer men lyssnar, ger henne tid, bryr sig om allt hon
säger, på ett allvarligt och milt sätt. Jag har inte kommit för att döma världen
utan för att rädda världen (Joh 12:47) sade han. Det är denne Jesus du möter i
biktstolen, bakom prästen.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden