FÖRSTA SÖNDAGEN I FASTAN ÅRGÅNG A
Första läsningen: 1 Mos 2:7-9; 3:1-7 (Skapelsen och syndafallet)
Första läsningen går rakt på sak: människan är skapad och förlorad på samma gång. Hon
gjordes av samma ”jord” som övriga levande varelser i paradiset (v. 7), d.v.s. hon är en
del av ekologin, men hon kan i motsats till djuren förhålla sig till sin existens, bejaka den
genom att leva i samklang med sin natur eller förinta och förneka den genom att synda.
Paradiset med ”alla slags träd” står för den värld av möjligheter och resurser som ligger
för våra fötter. De är både goda, vackra och tillåtna (v. 9). Livsträdet håller dig ung. Vid
det giftiga trädet kan man tillägna sig inte bara det goda utan även det onda (kunskap om
gott och ont och frestelsen och möjligheten att rucka på gränsen och spela Gud). Det
trädet ska undvikas – se, din religion har bara ett enda bud! Men paradiset har en tunga
med en eld från helvetet (Jak 3:6). Den smickrar din fåfänga, vill göra dig till mer än vad
du är och genast komma på fall. Är det ditt liv i onödig lyx som har gjort dig högmodig?
Skulle han verkligen vilja sätta gränser för MIG?
Andra läsningen: Rom 5:12-19 (Där synden blev större, där överflödade nåden än mer)
Alternativ, kortare läsning: Rom 5:12, 17-19
”Du yrar, Paulus. Din stora lärdom gör dig galen” (Apg 26:24) sade den romerske
ståthållaren Festus, som inte begrep ett ord av Paulus lära. Paulus är svår vilket även
Petrus medger (2 Pet 3:15-16), men hans poäng här är kristallklar: ingen synd som vi,
Adams barn och likar, kan begå är så stor att inte Guds kärlek och förlåtelse överträffar
den. För varje moralisk sjukdom finns det läkemedel i Kristus. Hans kors är det nya
Livsträdet. Han öppnar porten till det paradis vi miste genom vår synd och ”arvskulden”,
vårt kollektiva tillstånd (Katolska kyrkans katekes, nr 386-412).
Evangelium: Matt 4:1-11 (Jesus fastar i fyrtio dagar och blir frestad)
Rikedomen är porten som den falska stoltheten använder när den tar sig in i själen. Du
har mycket och vill därför anses vara mycket. Den fattige hälsar bugande för dig – du
nickar avmätt till svar. Satan vill smickra Jesus. Jesus ska väl kunna unna sig något och
ha rätt till lite service i den här gudsförgätna hålan – han är ju Guds Son! Eva och Adam –
och vi, deras barn – var lätta att lura. Varför inte Jesus?
Jesus vet att frestelserna är attacker mot hans kärlek till Fadern, mot Israels viktigaste
bud (5 Mos 6:4 f). De svar han ger är alla hämtade från de kapitel som följer på och
förklarar detta bud i Femte Moseboken (8:3; 6:16; 6:13). Både Jesus och djävulen kan
Bibeln, men Jesus förstår Bibelns mening: Gud älskar oss. Vi kan tålmodigt och tillitsfullt
invänta hans hjälp. Djävulen kan hela Skriften men saknar kärlek. Han kunde bli
hedersdoktor i teologi, men hans kunskap är tom och destruktiv. Att magen är tom och
fötterna gör ont är dock inget argument mot Guds godhet. Djävulens erbjudande om
kejsarvärdighet kastas tillbaka i ansiktet på honom själv. Den nye Adam ger honom det
NEJ han är värd.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden