SJÄTTE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG A
Första läsningen: Syr 15:15-20 (Han har inte befallt någon att leva gudlöst)
Vi säger ofta: ”Jag kunde inte annat än synda, det bara blev så”. Men sanningen är
obekväm: vi har ett ansvar. Eld och vatten, synd och dygd, har Gud ställt framför oss.
Räck ut din hand efter vilket du vill (v. 16). Håll dig nära Gud, då orkar du välja rätt.
Andra läsningen: 1 Kor 2:6-10 (Vi förkunnar Guds hemlighetsfulla vishet, bestämd att
leda oss till härlighet)
De ”andligt fullvuxna” (v. 6; jfr 3:15; Kol 4:12) är prövade kristna. De har insett sina
begränsningar. I en värld av övermod och arrogans (som de kristna i Korinth var smittade
av) har de ”gått in i väggen”: nu vet de att korset, inte den egna duktigheten uppenbarar
Guds kraft. Vi knäböjer under Jesu kors och ber om hjälp att hantera allt: strider och onda
ord, sårbarheten i kärlekslivet, smärtan över social utsatthet eller förnedring… Vi finner
en märklig frid i korsets skugga. Paulus talar om vishet. I v. 9 citerar han en okänd text
som kanske gått förlorat, eller så är det Jes 64:4 i fri form.
Evangelium: Matt 5:17-37 (Det blev sagt till fäderna – men jag säger er) (Alternativ,
kortare läsning: Matt 5:20-22a, 27-28, 33-34a, 37)
Uttrycket ”Jag säger er…” (v. 20, 22, 28, 32, 34 m.m.) motsvarar profeternas ord: ”Så
säger Herren…” Guds Son är den rätte att tolka Guds lag. Nya testamentet motsäger
INTE Gamla testamentets bud. Jesus ville uppfylla dem (förnya och fullkomna dem).
Detta är något annat och mer än att bara ”lyda” lagen i rent formell mening.
Jesu positiva syn på Mose lag oroar en del kristna som starkt betonar den kristnes ”frihet
från lagen” som Paulus verkade för (Gal 2:15 f; Rom 3:21-31). Men Paulus markeringar
mot lagen handlade främst om synen på omskärelse, den fysiska kontrollmarkör som
angav att en man formellt tillhörde Guds folk. Men det temat tas inte upp i Matteus bok.
Bergspredikan handlar om den inre etiska grund som måste byggas på Gud och ges
företräde framför yttre människoskapade bruk. Inte heller Paulus ville rakt av avskaffa
lagen. Han citerar den gärna när han beskriver den kristnes uppgifter (t.ex. Rom 13:8-10).
Jesus står inte i motsats till Paulus.
V. 20: Vi ska inte bli mer fariseiska än de nitiska fariseerna, men vi ska förverkliga lagens
andemening som är kärleken till Gud och medmänniskan – nitiskt! Hur? Det visar
Jesus här i dagens evangelieläsning där han med stor auktoritet utlägger två av tio Guds
bud, det femte och det sjätte. Katolska kyrkans katekes kommenterar också dessa bud (nr
2258-2400; jfr även synen på ”lagen” i nr 1961-1974).
Allt måste förstås med kärleken som grund. Så här:
På grund av Guds kärlek kan en kristen inte nöja sig med att avstå från att mörda (v. 21
f). Vi måste även hålla vreden och tungan i schack – de ska inte får makt över oss så att vi
önskar ont mot någon (jfr Ords 18:21; Jak 3:1-12). Även inom judisk tradition betonas
detta. När man har en ond konflikt är det bättre att inte gå till mässan direkt utan först
söka försoning (v. 23 f). Det judiska rättsväsendet – som Matteus läsare var väl bekanta
med – illustrerar i v. 21-22 Guds dom. Det tidsbegränsade straffet som nämns i v. 25-26
leder tanken till den verklighet efter döden som vi katoliker kallar för skärselden (se
Katolska kyrkans katekes, nr 1030-1032). Där ska de obotfärdiga bittert ångra varje
onyttigt ord (Matt 12:36-37). Värre blir det i v. 22: där hotar Jesus med helvetet för den
som kallar någon för raka, vilket ungefär betyder en gudlös narr: man tror att man står på
Guds sida och kan skratta ut någon annan som inte är lika ”helig”. Från en sådan arrogant
position kan man inte hoppas på frälsning. Den går inte ihop med Guds kärlek till de
misslyckade.
På grund av Guds kärlek kan en kristen inte nöja sig med att bara avstå från fysisk
otrohet (v. 27f). Redan intentionen, öppenheten för äktenskapsbrott, att leka med tanken,
att gärna vistas i miljöer som ger tillfällen till denna synd, måste motarbetas (jfr Rom
3:22; Syr 23:4-6; 26:10-12). Tänk på hur du tittar och lyssnar på och skämtar med någon
av motsatt kön. Innan du vet ordet av det står du där och flörtar hejdlöst. ”Öga” och
”hand” (v. 29-30) står för ”planering” och ”handling”. Sund kyskhet börjar mentalt: jag
vill inte ha att göra med något som leder till synd. ”Ögat” kan även vara någon som
påverkar dig och ”högra handen” en kollega på jobbet. Markera mot båda två om de
lockar dig till synd. Vad som helst hellre än kränka Guds bud! Riv ut (v. 29)
internetuppkopplingen, hugg av (v. 30) ditt drogmissbruk. Ett äkta kristet liv kräver stor
beslutsamhet och konsekvens med prioriteringar.
På grund av Guds kärlek, som har fogat samman man och kvinna för att de inte ska
skiljas åt (Matt 19:6), avvisar Jesus att man kastar ut varandra. ”Otukt” i v. 32 avser
förmodligen äktenskap med allt för nära släktingar (jfr 3 Mos kap. 18), vi katoliker talar
om olika sorters ”ogiltigt ingångna äktenskap” (se Katolska kyrkans katekes, nr 1625-
1629). Även om man skulle tolka uttrycket som ”otrohet” eller ”okyskhet” kan det inte
läses som att det vore fritt fram att upplösa ett kristet ingånget äktenskap, men separation
kan behövas (jfr 1 Kor 7:11; se undantaget där i v. 15-16 när Paulus tillåter att man skiljer
sig från en icke-kristen partner som vägrar fortsätta samlivet.
På grund av Guds kärlek ska vi undvika denna världs falskhet, som gör att människor
vill ta till eder för att bli trodda (v.33f; jfr Jak 5:12). Guds ord är sanning och det ska dina
ord också vara. Fariseerna undvek att svära vid Gud genom att i stället nämna ”himlen”,
”Jerusalem” o.s.v. Detta avvisar Jesus här som hyckleri. Jesu förbud mot eder tolkas av
kyrkan – liksom av Paulus (2 Kor 1:23; Gal 1:20) – inte absolut. I vissa lägen ger eder
mening (se Katolska kyrkans katekes, nr 2153-2154). Det betyder inte att vi godtar
”gråzoner för smålögner” när man inte svär. Tvärtom.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden