ANDRA SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG A
Första läsningen: Jes 49:3, 5-6 (Jag skall göra dig till ett ljus för andra folk)
Vilka personer i historien stod för det äktaste, det sannaste, Israel? Fariseerna? Vem såg
Jesaja framför sig när han här i v. 3 personifierade gudsfolket? Profeten gav oss de fyra
sångerna om Guds tjänare. Dagens läsning är tagen från den första sången (Jes 42:1-9; de
övriga är Jes 49:1-9; 50:4-9; 52:13-53:12). I dem utlovades något ”helt nytt” (Jes 42:9; jfr
65:17; 66:22): en mild och kraftfull laglärare som samlar och tröstar gudsfolket. Han
misshandlas och skymfas, ja dödas för att sona allas skuld. ”Tjänaren” symboliserar
Israel, men står även framför folket som en särskild individ: han bär folkets straff, ”i vårt
ställe” heter det, vi ”friköps” (Jes 52:3, 9; jfr 63:9). Figuren var och är en gåta för judarna.
Vi kristna ser dragen av Jesu Kristi ansikte, den förlåtande kungen, krönt med törnen,
bunden, utlämnad till en hånande värld.
Andra läsningen: 1 Kor 1:1-3 (Nåd och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus
Kristus)
De vackra, inledande orden till den besvärliga församlingen i Korinth är kryddade. Man
anar en förmanande underton: Paulus understryker att han är Jesu eget ombud med
fullmakt (= apostel), därav maningen: lyssna på mig! Korinthierna som var så självgoda
påminns om att de bara är en del i en större enhet, kyrkan (v. 2). ”Kristus Jesus” och
”Jesus Kristus” är synonymer. ”Kristus” är ju en titel, Messias, den Smorde.
Evangelium: Joh 1:29-34 (Där är Guds lamm som tar bort världens synd)
Herrens dop firade vi för en vecka sedan. Denna söndag är vi kvar i miljön kring
Johannes döparen, där Jesus tog emot omvändelsedopet och visade att han ödmjukt
solidariserar sig med alla som smutsats ner av synd. Döparen kallar Jesus för Guds lamm
(v. 29; jfr Jes 53:7): människor har sökt Guds förlåtelse genom att offra djur till honom
(jfr 2 Mos 12:13ff), men Jesus är den gåva som från Guds sida ”tar bort världens synd”
(jfr 1 Kor 5:7; 1 Pet 1:19). När mässoffret frambärs räcker vi Gud den gåvan – Herrens
kropp och blod – som redan är hans gåva till oss. Möjligtvis vill Döparen förhindra ett
missförstånd, nämligen tanken att världens synd skaffades bort genom Johannesdopet i
Jordan (jfr Mark 1:4). Evangeliets författare vill understryka att Döparen var underställd
Messias, hans roll var bara att bana väg. Gud lät honom inse vad han skulle göra när Guds
utvalde framträdde. Vi vet att det på apostlarnas tid fanns troende som ännu inte förstått
Jesu betydelse fullt ut (Apg 18:25; jfr 13:24-25). Jesus kunde lätt missuppfattas såsom
underordnad Döparen, han blev ju faktiskt döpt av honom (en detalj som Johannes
evangelium i övrigt helt utelämnar). Evangelisten hjälper här sina läsare att bemöta
sådana argument. Att Johannes inte ”kände” Jesus innan dopet (v. 31) betyder att han
ännu inte till fullo insett hans mysterium. I folkbokföringens mening var de ju nära
släktingar (Luk 1:36).
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden