ANDRA SÖNDAGEN I ADVENT ÅRGÅNG A
Första läsningen: Jes 11:1-10 (Rättvist dömer han de svaga)
Vi läser i Första Samuelsboken hur Gud skickade profeten Samuel till Betlehem
för att smörja en ung man till kung (1 Sam kap. 16). Samuel gick till bonden
Jishaj. En av hans söner var den utvalde: den unge David. Samuel smorde
honom högtidligt till ämbetet. Från David härstammade sedan alla gudsfolkets
kungar i Jerusalem. Enligt ett löfte från Gud till David (2 Sam 7:12-16) skulle
den kommande Frälsaren – Messias, det betyder ”Den smorde” – vara av hans
släkt och alltså ”av Jishajs rot”. Profeten Jesaja talar nu om Jishajs ”avhuggna
stam” (v. 1). Därmed menas att Gud har förkastat kungadömet, han har själv
svängt yxan och fällt det. De sista kungarna av Davids ätt var Sidkija och
Jojakin (Jekonja), som dog i babyloniskt fångenskap på 500-talet f.Kr. Men Gud
lovade Jesaja ett under: på den avhuggna stammen ska det spira en gren.
Messias ska komma som utlovat, trots kungadynastins svek och synd. Han ska
vara fylld av Herrens Ande och skipa rättvisa. En paradisisk harmoni ska råda.
Kyrkan vet att detta paradis har påbörjats med Jesu ankomst. Det upprättas
fullständigt när han en gång återkommer i härlighet: Tillkomme ditt rike!
Andra läsningen: Rom 15:4-9 (Kristus är människornas frälsare)
Kyrkan i Rom, som Paulus skriver till, hade det inte lätt. Prövningar i form av
misstänksamhet och förföljelse från det hedniska samhällets sida, sorg över dem
som dödades som martyrer eller övergav tron, smärta över interna konflikter
(som ju brukar uppkomma i alla pressade minoritetsgrupper) tärde på krafterna.
Därför önskar Paulus dem mest av allt uthållighet, tröst och enighet. Spänningar
mellan kyrkans judiska och icke-judiska medlemmar har gjort särskilt ont
(liksom vi kan ha spänningar mellan ”födda” katoliker och konvertiter). Paulus
vill säga att det var nödvändigt att Jesus kom som jude, därför att Gud ville hålla
sina löften till patriarkerna om Messias. Men i kyrkan – Kristi kropp – är alla
folk jämställda och prisar Gud på lika villkor. Godta därför varandra såsom
Kristus har godtagit er (v. 7).
Evangelium: Matt 3:1-12 (Omvänd er. Himmelriket är nära)
Varje år på denna söndag ställer kyrkan den helige Johannes döparen framför
oss. Texten är dramatisk. Vad som hände med Davids historiska kungaätt (det
fällda trädet, se ovan) kan hända med hela Gudsfolket: yxan ligger redan vid
trädens rot! Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i
elden (v. 10). Det är dina faktiska gärningar som visar din tro, inte din
självbild (jfr Jak 2:14-20). Om vi lever som ”huggormsyngel” (bits och väser åt
varandra, sprider syndens gift, jfr 4 Mos 21:4-9) blir det ingen julglädje (v. 7).
Jesus befriar den dyrbara säden (verkliga kristna) från agnarna (inbillade
kristna), lik bonden som kastar upp skörden i luften med sin kastskovel. Vinden
för bort de lätta agnarna. De goda, tyngre sädeskornen faller ned på tröskplatsen.
Döparens ord kan inte suddas bort. Vi behöver dem. Det är skillnad på det som
har tyngd och det som flyger bort vid första vindpust.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden