TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT ÅRGÅNG A
Första läsningen: Jes 35:1-6a,10 (Han kommer själv för att rädda er)
Den nordiska biskopskonferensen bestämde för några år sedan att denna söndag varje år
skulle firas som Livets söndag, inte minst för att komma ihåg vårt ansvar för att skydda de
ofödda barnens rätt till liv. De kraftlösa armar som nämns i v. 3 är i detta fall mycket
små, bara några centimeter. Ultraljudsbilder vid abortingrepp har visat hur de små
försöker värja sig mot intrånget. Fatta mod, var inte rädda! Se, er Gud är här. Han
kommer själv för att rädda er (v. 4). Guds tar till sig de glömda barnen, han väcker vår
medkänsla, vår ånger och respekt för deras rätt till liv, så att deras rättsäkerhet återställs.
Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra (v. 5). Ibland ser vi det ske: man
besinnar sig, dyker inte upp på avtalad tid utan behåller och föder barnet. Abort medför
sorg och skuld, men knappast någon mor ångrar att hon valde att föda sitt barn. Gud
välsignar de trotsiga kvinnorna som vägrar tro att de ”inte kan”. De fylls av livskraft. De
är som rosor i snö. De kommer till Sion med jubel, krönta med evig glädje (v. 10). De ser
inte sin oplanerade graviditet som bevis för att de ska misslyckas, utan som en utmaning.
De fokuserar på möjligheterna, ser öknen blomma i förväg. De blommar själva.
Andra läsningen: Jak 5:7-10 (Ha tålamod och visa fasthet, ty Herrens ankomst är nära)
Tålamod är temat. Allt i naturen växer i sin takt, vi kan inte forcera fram det. Som vid
varje graviditet, även Marias. Hon gladdes vid tanken att Herrens ankomst är nära (v. 8).
Jordbrukaren måste vänta tåligt på skörden. Hoppet om höstregn och vårregn håller
honom igång (man skördar oftare i Heliga landet än hos oss). De ofödda barnen är späda
skott som inte kan ta hand om sina intressen. Vårt samhälle misstar dem för ogräs och
stjäl deras framtid genom abort. De får aldrig se ljuset. Katolska kyrkan är dessa barns
orubbliga advokat. Längtan efter barn ger djup mening åt äktenskapet. Jesusbarnet ger
mening åt julen. En värld utan barn vore bitter och hopplös. Klaga inte på varandra,
säger Jakob (v. 9). Låt julfriden spira.
Evangelium: Matt 11:2-11 (Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon
annan? )
Johannes ville se Jesajas profetior uppfyllas! Den mörka cellen satte hans tro på prov. Är
jag Elia som skulle bereda vägen åt Messias? (Mal 4:5-6 = 3:23-24 i vissa biblar). Varför
är jag då här? Jesus uppfyller Guds löften till Jesaja. Profeternas böcker är som julklockor
man hänger upp – nu ringer de alla för fullt. Johannes – rösten i öknen som Jesaja
förutsåg – är den största av alla klockor. Men den minste i himmelriket är större än han
(v. 11). Vem är de allra minsta i kyrkan? De ofödda, de som ännu bara hör klockorna
som svaga ljud genom mammas kropp. Dessa, de minsta av Jesu bröder och systrar (Matt
18:5, 10; 19:14; 25:40, 45), måste skyddas mot alla hot.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden