ELFTE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG B
Första läsningen: Hes 17:22-24 (Jag låter det låga trädet växa högt)
Hesekiel upplevde den nationella katastrofen på 500-talet f.Kr: Juda rikes undergång,
templets förstörelse och bortförandet till exilen i Babylon. Han talar här om den
kommande Messias och hans rike. V. 24 (det höga trädet blir lågt och det låga högt) ekar i
Magnificat, Marias revolutionära lovsång (Luk 1:51-53). Frälsaren är av Davids ätt, han
blir en ny gren på en avhuggen stam (jfr Jes 11:1ff; 53:2).
Andra läsningen: 2 Kor 5:6-10 (Vi är angelägna om att vara Herren till behag, vare sig
vi är borta eller hemma)
De kristnas hem är himlen. I världen är vi bara ambassadörer: i varje land där vi måste
verka inreder vi vårt hem så att det påminner om hemtrakterna i fjärran (helgonbilder,
krucifix), vi är ständigt inloggade på hemlandets tv-kanaler (bibelstudier) och kopplar av
med sånger på hemspråket så snart vi får en chans (liturgi). Vi ska hem och redovisa vårt
arbete en dag – och längtar dit!
Evangelium: Mark 4:26-34 (Liknelserna om sådden och senapskornet)
Känslan av jord mellan fingrarna efter en lång vinter är helt underbar. Vi sår, klipper,
gräver om. Vi får här två liknelser om det – den förste har konstigt nog bara Markus valt
att ha med i sin bok (kanske Lukas och Matteus tyckte den var för ”lat” – bonden som
sover och inte vet något är lite komisk, jfr Matt 13:24 f., där dagsverket saboteras när man
sover). Den vilande mannen lär oss dock en viktig läxa: Guds rike är ren gåva, vi kan
inget göra för att förtjäna det. Det kristnas lycka är vetskapen om att Gud själv låter mig
vila vid lugna vatten och dukar ett bord för mig (Ps 23:2,5). Vad är dopet, vad är
eukaristin annat än att vila i gemenskap med Herren? Det allra viktigaste i själens djup
sker av sig självt. Vi har tid på oss – sanningen segrar. Vår helighet kommer att växa fram
och mogna, och Herren ska skörda i rättan tid (v. 29). Jesus ser här gudsrikets genombrott
som ett rop av jubel, skördearbetarnas glädje (domedagen och rädslan inför den är inte
temat här).
Även den andra liknelsen strålar av hopp. Senapskornets litenhet var ett gängse uttryck.
Vid Genesarets sjö kan detta frö växa till rejält och bli till en tre meter hög växt. Jesus vill
säga att Guds storhet och hans rike är fördold bakom sin motsats. Det handlar om
kontrasten mellan vår svaghet, våra brister, våra tillkortakommanden i hans tjänst och de
förbluffande stora frukter som ändå kan bli till genom Guds hjälp. Det gör inget att du
känner dig misslyckad som kristen – du ska få se att allt gott du gör, hur litet det än är,
ska välsignas över alla mått. Vem har inte sett och beundrat lökväxter som bryter upp
genom asfalt och träd som växer på hopplöst branta klippväggar? Precis så verkar riket i
världen och nåden i ditt hjärta.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden