TOLFTE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG B
Första läsningen: Job 38:1, 8-11 (Här skall dina stolta vågor hejdas)
Den gode Job satt där på marken, sjuk, utblottad och psykiskt nedbruten. Han förstod inte
varför Gud hade låtit så stora vågor, så stort lidande, skölja över honom. Till slut insåg
han att allt vilar i Guds mäktiga hand. Tålmodigt accepterade han sitt Getsemane. Så blev
han, så blir vi, en Kristusbild. Gud ingriper nog i rättan tid.
Andra läsningen: 2 Kor 5:14b-17 (Det gamla är förbi, något nytt har kommit)
Jesus insomnade på korset för att resa sig igen vid uppståndelsen, liksom han sov i
lärjungarnas båt och vaknade för att stilla stormen (evangeliet nedan). Jesus gav allt för
oss. Hur mycket det än blåser upp, vad andra än säger om oss, så finns det i Kristi
efterföljd inget alternativ till osjälviskhet: vi lever för honom och för varandra.
Evangelium: Mark 4:35-41 (Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom)
Vi får räkna med att evangelisterna på sina skrivbord hade högar med anteckningar om
märkliga under som Jesus hade gjort (jfr Joh 21:25). De valde tydligen ut sådana
berättelser som också hade ett särskilt andligt, symboliskt djup. Sekulariseringen och
förföljelserna som pågår i vår tid avbildas i dagens evangelium. Den riskfyllda
kvällsfärden över sjön som Jesus och lärjungarna ger sig ut i är en bild av en lokalkyrkas
farliga liv på resan till det eviga livet (”andra sidan”). De är inte ensamma, ty trosfränder i
andra båtar (lokalkyrkor) seglar vid deras sida (jfr Ps 107:23) och även de räddas väl av
Jesus i denna scen – eller går de under? Jesus sover med huvudet på dynan (vi märker ett
ögonvittne där!). Jesus är trygg (jfr Ps 4:9; Ords 3:24-26). Han påminner om profeten
Jona (Jon 1:4-6), men här finns något som är förmer än Jona (Matt 12:41; Luk 11:32):
Jesus är identisk med Gud, han som råder över det trotsiga havet och tvingar dess
mäktiga vågor till ro (Ps 89:10; jfr 74:13f; 114:3; Syr 24:3,6). Det är en insikt som
närmast tränger sig på lärjungarna.
Vi kan råka ut för lägen där vi inte längre kan bemästra det som sker kring oss. Vi förstår
inte vad som händer. Vi vill skrika i ångest men känner att ingen hjälp finns. Kaoset växer
och sköljer över oss från olika håll – det enda vi kan tänka är att snart så drunknar vi.
Jesus är som en orörlig figur som han ligger där och inte svarar när vi ropar – är han död
eller levande? Vakna! Varför sover du, Herre (Ps 44:24). Men fram till den stunden då
Gud befriar oss gäller det att ta det lugnt och inte förlora fattningen. Vi kan under långa
tider få stå ut i tålamod, dag för dag, utan att se Gud ingripa. Utåt får vi då kämpa för
livet, för att hålla båten flytande, men inåt be den salige Charles de Foucaulds tillitsfulla
bön: Fader, jag överlämnar mig åt dig, gör med mig vad du vill. Vad du än gör med mig
tackar jag dig. Jag är redo till allt, jag är med på allt. Må bara din vilja ske med mig och
med allt du skapat.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden