Inför kommande söndags mässa – 2023-11-19

TRETTIOTREDJE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG A

Första läsningen: Ords 31:10-13, 19-20, 30-31 (Att finna en driftig hustru, vem förunnas
det)

Författaren till denna läsning har nog en konkret kvinna, sannolikt sin hustru, i tankarna.
Tacksam över hennes dygder ser han henne som en modell för andra, en idealbild – en
inspiration för både kvinnor och män. ”Gudsfruktan” (v. 30) – äkta fromhet – visar sig i
flit, möda och noggrannhet i vardagens arbetsuppgifter och i givmildhet mot nödlidande.
Överraskande nog nämns här inte bön, fasta, offer och annat som vi skulle förknippa med
temat ”gudsfruktan”. I detta kapitels v. 17 ser vi att även fysisk styrka ingick i dåtidens
kvinnoideal. Den goda, starka, visa kvinnan i denna läsning avslutar Ordspråksboken som
Maria säkert både kände och älskade.

Andra läsningen: 1 Thess 5:1-6 (Låt inte Herrens dag överraska er som en tjuv)

Man ska alltid tänka sig för och planera för det oväntade – så gör den driftiga kvinnan i
läsningen ovan. Denna commonplace gäller även för vårt förhållande till Gud. Innan vi
vet av det ska vi avlägga räkenskap inför honom. Varje ögonblick kan bli det sista –
sjunker jag ihop över datorn eller hinner jag skriva klart? Vissa människor spiller sin tid
eller hopar synder som de döljer och tror aldrig ska dras fram i ljuset, de lever som om allt
vore natt och ingen dag någonsin skulle komma. Men solen går upp, morgonen kommer,
det vet ”ljusets söner” (v. 5, dvs. vi kristna – ett uttryck som även Jesus använder i Luk
16:8; Joh 12:36). Vi ska utnyttja tiden, ta vara på våra möjligheter att tjäna Gud mitt i
vardagens alla små och stora utmaningar. Då samlar vi på oss en inbrottssäker skatt i
himlen (Luk 12:33).

Evangelium: Matt 25:14-30 (Du har varit trogen i det lilla. Gå in till glädjen hos din
herre)

Många beundrar ”det kristna kärleksbudskapet” om ”alla människors lika värde”. I denna
liknelse finns varken kärlek eller jämlikhet. Här förekommer ingen förlåtelse, ingen
förståelse för den som missat målet. De två som lyckats med sina affärer belönas för sina
prestationer, den tredje som var passiv kastas ut i mörkret där han ska gråta bittert. What a
loser. Men är det här ”kristet”? Svaret ligger i vår egen natur, vi är skapade till frihet och
ansvar – det är en del av vår kungliga värdighet som människor. En sida av Guds kärlek
till oss är att han vill göra oss till sina medarbetare och att han litar på oss. Därmed
respekterar han också vår möjlighet att vägra samarbeta med hans goda vilja – i sådant
fall missar vi vad vi skapades för, vi väljer att inte vara vi och krymper ihop till små
kverulanter som den tredje tjänaren. Innan han kastas utanför har han kastat sig själv och
sina möjligheter på sophögen. Denna förfärande möjlighet står vi alla inför. Den motsäger
inte att Gud är kärlek. Den visar att vi kan välja att vara motsatsen, likgiltighet.

Källa: Katolska Liturgiska Nämnden