KRISTUS KONUNGENS DAG, högtid ÅRGÅNG A
Första läsningen: Hes 34:11-12, 15-17 (Jag skall skipa rättvisa bland fåren)
Ursprungligen skrev profeten dessa ord som tröst till judarna som var fångar i
Babylon på 500-talet f.Kr. De var som får utan herde (jfr Hes 34:5) men skulle
få se att Gud själv ersätter deras odugliga ledare och blir deras herde (Hes
34:11,15). Hesekiel anar den kommande herde-Messias (Hes 17:22; 34:23;
37:22-25). Guds omsorg om sitt folk ifrågasätter oss: visar vi omsorg om
varandra inom hans flock?
Andra läsningen: 1 Kor 15:20-26, 28 (Kristus skall överlämna riket åt Gud,
fadern, så att Gud blir allt, överallt)
Kyrkoårets sista söndag presenterar oss här för Paulus ord om Messias
återkomst (”ankomst” kallar han den i v. 23 – det är samma ord som ”advent”).
Mänsklighetens vanmakt under döden (”Adam” v. 21-22) saneras i roten. Vi får
bilden av en framgångrik härförares segrar, där ”döden” är det sista imperiet
som kapitulerar. Man skulle kunna använda andra bilder, som t.ex. den Jesus ger
i dagens evangelium:
Evangelium: Matt 25:31-46 (Han skall sätta sig på härlighetens tron och skilja
människorna)
En kung överraskar sina tjänare genom att avslöja att han varit i nöd och att de
har hjälpt honom utan att de visste om det (respektive har svikit honom). Den
förklädde kungen (den nödlidande, hemlöse, fången, o.s.v.) är ett dramatiskt
motiv, en röd tråd i hela Jesusberättelsen. Från Herrens avlelse och födelse till
hans död var han ju den Inkarnerade – i ringhet klädd – som världen inte kände
igen (jfr Joh 1:10-13). Vi som har hela Bibeln tror att vi nu känner honom, vi
har facit i hand och vi knäfaller för honom i tabernaklet, men vi ska få en
överraskning: Jesus var realpresent i sina ”minsta bröder” – när bugade vi för
dem? Med dessa minsta menas nog primärt Jesu lärjungar (Matt 10:42; 12:48-
50), t.ex. barn (Matt 18:5-6, 10, 14; 28:10) eller kyrkans präster och övriga
medarbetare (jfr Matt 10:40; Joh 13:20) som ofta led nöd i sin apostoliska tjänst
(jfr 1 Kor 4:10-13). Men Jesu gärningar visar att kristen barmhärtighet ska vara
utan gräns och sträcka sig till absolut alla. Vår dom kommer att fällas efter hur
vi tog hand om utsatta medmänniskor. Korrekta lärosatser och korrekt liturgi
efterfrågas inte. Det ska chocka oss. ”Vilket värde har det då”, frågar vi
upprörda, ”att vi studerar teologi eller skriver bibelförklaringar som den här?”
Inget – om det inte bär frukt, om det inte leder till kärlek i tanke och handling.
Varje timme blir i så fall en dyrbar men förspilld stund.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden