TJUGOÅTTONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG A
Första läsningen: Jes 25:6-10a (Herren Sebaot skall hålla gästabud för alla folk, och
torka tårarna från alla kinder)
Det som förutsägs här överträffar alla jordiska mått. Det är en högtid där hela världen
inbjuds, den tar bort den slöja som höljer alla folk (v. 7) och utplånar döden. Den stora
måltidsgemenskapen med Gud skulle förverkligas i kyrkans eukaristi, där alla förenas
med Gud genom Messias, som har övervunnit döden. Jesajas ord uppfylls nu där även om
Guds rike först fulländas vid tidens slut (Upp 7:17, 21:4). Ännu skyler folken sig i en
”slöja”, ett tecken på sorg (man saknar hopp), men också på att man inte ser verkligheten,
likt lärjungarna som inte kände igen den Uppståndne på vägen till Emmaus (Luk 24:16).
Det finns, säger Paulus, en slöja mellan Gamla testamentets löften och många som läser
dem, slöjan är okunskapen om evangeliet – och den lyfts inte bort eftersom det är genom
Kristus den försvinner (2 Kor 3:14). Tron på honom botar hjärtats blindhet så att Skriften
kan läsas rätt.
Andra läsningen: Fil 4:12-14, 19-20 (Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft)
Brevet är skrivet från ett fängelse, kanske i Rom (Fil 1:13 och 4:22 kan tydas så), kanske
våren 63. Paulus tackar för en pengagåva. Vad skulle han med pengar till i sitt svåra läge
(v. 14)? Mutor, troligen. Fängelsemeny och permission var inte gratis.
Evangelium: Matt 22:1-14 (Bjud alla ni ser till bröllopet)
(Alternativ, kortare läsning: Matt 22:1-10)
Att få en personlig inbjudan till kungligt bröllop är ytterst hedrande. Skam den som tackar
nej! I Jesu värld som behärskades av nyckfulla despoter (tänk på kung Herodes) var det
rent livsfarligt att inte dyka upp. Kränkningen av kungen i Jesu liknelse är grotesk:
festklädda kurirer, som kommer ridande med vänliga inbjudningar, grips, förnedras och
mördas brutalt av de tilltänkta gästerna, som tydligen skummar av hat mot sin intet ont
anande kung. Vad är det för ett rike där en sådan avgrund skiljer ett folk från sin kung?
Frågan är outhärdlig, ty alla vet att Jesus med kungen menar Gud. Så illa står det till i
Guds folk! Alla föraktar ni Gud men fjäskar för jordiska makthavare. Men om ni
behandlade dessa lika dåligt som ni behandlar Gud, så skulle ni snabbt få smaka deras
vrede (jfr Mal 1:8).
Dock, Gud är obegripligt god, han är ingen Herodes. Han välkomnar både onda och goda
vid sitt bord (v. 10; Matt 5:45). Varje förlorad son ska kläs i Guds finaste dräkt (Luk
15:22).
Gästen i v. 11 som kom i vardagskläder är en kontrastfigur. Han bryr sig inte om festen,
han hör hemma ute på gatan (v.11 f). Det är som när vi tar emot kommunionen
rutinmässigt, utan längtan, omvändelse och tacksamhet, utan hjärtats festdräkt
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden