TJUGOSJUNDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG A
Första läsningen: Jes 5:1-7 (Herren Sebaots vingård är Israel)
Jesajas ”älskade vän” (v. 1), vingårdsägaren, är Israels Gud, folket är Guds ”plantering”
(ett motiv vi ofta möter: Jes 27:2-5, Jer 12:10, Hes 15:1-8, 19:10-14, Ps 80:9). Gud har
gett folket frihet, land och lag men är besviken på dess ringa trohet och drar tillbaka sin
skyddande hand (jfr Ps 53:3 f). Den politiska bakgrunden är krisen åren 734-732, då
arameerna och nordriket Israel angrep sydriket Juda för att tvinga det med i ett uppror mot
det assyriska imperiet. Jerusalems kung bad assyrierna om hjälp, mot Jesajas råd. Dessa
utplånade sedan nordriket.
Andra läsningen: Fil 4:6-9 (Fridens Gud skall vara med er)
Paulus brev till sin favoritkyrka i Filippi är fyllt av glädje och hopp. Vi ska inte oroa oss,
mörka tankar drivs bort av Guds frid (v. 7). Vi ska hålla fast vid den läromässiga
traditionen (v. 9) men också vara öppna för allt ädelt och gott utanför kyrkan (v. 8). En
förbluffande optimism med tanke på att den gamle mannen skriver i bojor, övervakad,
med en möjlig avrättning framför sig (Fil 2:17). Sådan var Paulus.
Evangelium: Matt 21:33-43 (Han skall arrendera ut vingården till andra)
Översteprästerna och fariseerna vet självklart att Jesus här citerar Jesajas ord (ovan). Jesus
riktar kritiken mot dem själva, folkets odugliga andliga ledare som har orsakat ett religiöst
förfall. Jesus talar här precis som profeterna före honom (t.ex. Hes 34; Sak 11) men han
skärper tonen: ledarna är i Jesu liknelse enbart ”arrendatorer”, jfr den lejde herden i Joh
10:12-13 som inte bryr sig om fåren – allt han bryr sig om är lönen – i motsats till den
gode herden som ger sitt liv får fåren. De (och vi) påminns om att all makt i Guds folk är
uppdrag som vi ska avlägga räkenskap för. De utskickade tjänarna som krävde in sin
herres skörd är profeterna (jfr Mark 12:1 f) som ständigt förföljdes. ”Sonen” (v. 37 f) är
den Messias som alla väntade på. Han ska bli hörnsten (grundstenen i Guds nya tempel)
även om han först avvisas av byggherrarna, arrendatorerna som regerade i Guds vingård
(Ps 118:22, Jes 8:13-14, 28:16, jfr 1 Pet 2:4ff, Apg 4:11, Rom 9:33, Ef 2:20). Precis som
Gamla testamentets Josef förråddes av sina bröder (jfr v. 38 med 1 Mos 37:20) så
kommer Messias att slås ihjäl utanför vingården, dvs. utanför Jerusalem (Joh 19:17; Heb
13:12). Mördarna inbillar sig i ofattbar dårskap att de kommer att ärva vingården (v. 38).
Men icke. Gudsriket ska tas ifrån dessa ledare (de som lyssnar på Jesus i denna stund).
Den dödsdom som de oförsiktigt föreslog i v. 41 kommer över dem själva, de blir
krossade av den nya grundstenen (v. 44, tanken går till stenen som Guds hand slungade
mot Nebukadnessars staty i Dan 2:34; jfr jungfru Marias ord i Luk 1:51-52). Var och en
som har makt och ansvar i Guds kyrka ska komma ihåg denna varning, den hänger också
över oss (jfr Matt 24:48f; Upp 2:5)
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden