ÅRGÅNG B
Första läsningen: 1 Mos 15:1-6; 21:1-3 (En av ditt eget blod skall bli din arvinge)
Denna läsning har urgamla rötter. Textfynd från Nuzu (el. Nuzi, mesopotamisk stad på
1400-talet f.Kr.) visar arvsregler som liknar dem som Abraham talar om här (att en
tjänare ska ärva om familjefadern dör barnlös). Läsningen är sammansatt av två olika
avsnitt som tillsammans beskriver 1) löftet till Abraham om en arvinge, och 2)
uppfyllelsen. Guds ingripande i det gamla ofruktsamma parets liv påminner om Sakarias
och Elisabet, Johannes döparens föräldrar (Luk kap. 1). Abraham hoppas bli familjefar
men kämpar mot sin förtvivlan som bara växer allteftersom tiden går och inget händer.
Sviker Gud sitt löfte? Är han inte trofast längre? Har jag förkastats? Trons fader
genomlider bönens drama (Katolska kyrkans katekes, nr 2570-2572). Vi lever i tro, utan
att se, säger Paulus (2 Kor 5:7; jfr Heb 11:1). Trons belöning är ofantligt mycket större än
Abraham kan ana: hans ättlingar blir talrika som stjärnorna (v. 5) och en av dem blir till
och med Guds egen Son. Myriader av familjer ger Abrahams tro vidare idag. Inte minst
nu under julen då Sonen firas.
Andra läsningen: Hebr 11:8, 11-12, 17-19 (Abrahams, Saras och Isaks tro)
Barnlöshet kan göra ont. Guds ord till Abraham är storslagna, som en desperat önskedröm
hos en man som inte ser annat än kalla stjärnor på natthimlen över sig och ofruktbar
ökensand under sig (v. 12). Att ”offra sonen” (v. 17) verkar vansinnigt (och är det också)
men det kan bli det smärtsamma pris den betalar som tar ut skilsmässa. När barn blir
vuxna och förkastar familjens katolska tro känns det som en dubbel förlust, då behövs
Abrahams styrka: han sade sig att Gud hade makt att till och med uppväcka döda (v. 19).
Lita på Gud: ditt barn kan återvända, till dig, till Gud.
Evangelium: Luk 2:22-40 (Pojken växte och fylldes av styrka och vishet)
Alternativ kortare läsning: Luk 2:22, 39-40
De fyra vuxna som samlas kring Guds Son i denna scen är alla fyllda av tron på att Gud
kan göra det som verkar omöjligt. Jungfrun tog emot sin graviditet i denna tro, Josef
ställde upp som far i tron att hennes barn var den Immanuel som Jesaja profeterat om (Jes
7:14), de gamla Symeon och Hanna hade en tro som Abrahams och fick se uppfyllelsen
av det löfte Abraham fick av Gud. Dessa fyra var vana att i bön invänta allt gott från Gud.
Vi ska ägna några tysta ögonblick tillsammans framför krubban under dessa dagar,
familjens olika generationer, och välkomna Guds Son i vår mitt!
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden