ÅRGÅNG A
Första läsningen: Apg 7:55-60 (Jag ser Människosonen stå på Guds högra sida)
Dagarna mellan Kristi himmelsfärd och pingsten (nästa söndag) var fyllda av förväntan.
Tillsammans med Maria såg de första kristna upp mot himlen: Herrens Ande kan komma
när som helst! Anden kom över Maria när hon tog emot barnet Jesus i sitt sköte (Luk
1:35). Vilken gåva skulle kyrkan få nu? Kanske tecken på himlen, blod och eld och pelare
och rök (Joel 2:30, i vissa biblar = 3:3)? Ingen visste.
Läsningen låter oss i dag minnas vår förste martyr, Stefanos. Han stenades till döds likt en
gång den omutbare Navot (1 Kung 21:11-13) och den sista av profeterna i Gamla
testamentet, Sakarias (2 Krön 24:20 f). Stefanos inre öga ser Jesus som den utlovade
Människosonen från Dan 7:13 f. De uppretade motståndarna tolkar hans vision som hån
mot Gud (jfr 3 Mos 24:14). De som hört ”hädelsen”, vittnena, ska nu kasta de första
stenarna. De lägger ifrån sig sina kläder först (här introduceras Paulus, som ännu kallas
Saul). Stefanos bekände Jesus som Gud. Nu ber han till Jesus med nästan samma ord som
Jesus på korset bad till Fadern, nämligen om förlåtelse för vad de rasande förföljarna gör
mot honom och om att Gud (Jesus) ska ta emot hans ande (v. 60, jfr Luk 23:34, 46; Ps
31:6). Stefanos säger provocerande att Guds härlighet (d.v.s. allra heligaste närvaro) nu
är i himlen hos Jesus. Templet behövs alltså inte mer (v. 55, jfr Apg 7:48-50). Närvaron
kom över urkyrkan vid pingsten.
Andra läsningen: Upp 22:12-14, 16-17, 20 (Kom, Herre Jesus)
Vi får här de sista orden i Bibeln. Jesus ska återkomma med den nya himlen och den nya
jorden som profeterna utlovade (t.ex. Jes 65:17). Paradiset ska återkomma (v. 14; jfr 1
Mos 3:24; Jes 52:1). Jesus är skottet från Davids rot, d.v.s. den utlovade Messias, som
Gud genom ett under lät uppstå ur Davids ätt (Jes 11:1). Han är den strålande
morgonstjärnan, d.v.s. den lysande punkt på himlen som syns klarast morgon och kväll,
en symbol på triumf och makt (planeten Venus). ”Bruden” som ropar (v. 17) är kyrkans
triumferande högtidsförsamling i himlen, helgonen som väntar på oss, men också den
stridande kyrkan på jorden. Livets vatten (v. 17) är gemenskapen med Gud i den helige
Ande (jfr Upp 21:6; 22:1; Joh 4:10 f; 7:38; 1 Kor 12:13).
Evangelium: Joh 17:20-26 (De skall fullkomnas och bli ett)
Här slutar Jesu översteprästerliga bön (= Joh kap. 17) och därmed Jesu innerliga tal till
lärjungarna på skärtorsdagskvällen (Joh 13:31 – 17:26). Ekumeniken har sin rot i dessa
ord. Den helige Ande kommer att skapa de kristnas enhet, för att Jesus vill det! Vad kan
vi göra? Be och invänta Anden liksom lärjungarna innan pingst!
Kom helige Ande med Kristi frid, gåvan som gör oss alla till ett! (jfr Gal 5:22)
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden (KLN)