FJÄRDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG A
Första läsningen: Sef 2:3; 3:12-13 (Jag skall lämna kvar hos dig en arm och ödmjuk
skara)
I Gamla testamentet talas ofta – som här – om en helig rest av folket som skonats (likt
Noa i urtiden). Den lever utsatt och inväntar ödmjukt Guds hjälp. Gud ska göra en ny
(messiansk) början med dem (Jes 4:3; 7:3; 10:20; 11:1, 11; 17:3; Jer 8:3; 31:7; Mik 4:7;
Amos 3:12; Syr 47:22; Esr 9:15; Hagg 1:12; Sak 8:6; jfr även Rom 11:5; Upp 5:5; 22:16).
De är saligprisningarnas folk (se nedan), Guds får (jfr Ps 23; Joh kap. 10).
Andra läsningen: 1 Kor 1:26-31 (Det som är svagt i världen utvalde Gud)
De stolta besserwissrarna i församlingen i Korinth var urkyrkans moraliska frifräsare och
partibildare. De tillrättavisas här av Paulus som hänvisar till den sanna ödmjukhet som
Jesu lärde oss i saligprisningarna (nedan). Denna världens kloka och erkända huvuden
har missat visheten från Gud: Jesu jordnära kärlek och mildhet, och Guds dom över
högmodet.
Evangelium: Matt 5:1-12a (Saliga de som är fattiga i anden)
Katolska kyrkans katekes ägnar fjorton avsnitt (1716-1729; jfr 1820) åt inledningsorden
till Jesu bergspredikan, som Matteus ger oss i tre kapitel (Matt kap. 5-7), Lukas i kortare
form (Luk 6:20-49). Katekesen kallar saligprisningarna för hjärtat av Jesu förkunnelse (nr
1716). De är en bild av Jesu ansikte och beskriver hans kärlek och tar form i jungfru
Marias och alla heligas liv (nr 1717).
Hur tänkte Matteus? Eftersom han så ofta citerar profeterna och talar om hur de
förföljdes, är det där vi ska leta efter textens bakgrund. Tonen anges i v. 3: Lyckliga är
(d.v.s. blir) de ”fattiga i anden”. Matteus grekiska term finns i hebreisk form i de samtida
Qumranskrifterna (Dödahavsrullarna) och syftar där på Guds goda nyheter till de
betryckta (orättvist behandlade, fattiga, föraktade) i Jes 61:1, dessa som trots sitt läge
väljer att förbli trogna mot Gud. De är ödmjuka och förkrossade (Jes 66:2), och liknar så
Guds lidande tjänare i Jes 53:4, 5, 19. Sådana får nu veta att Guds kungarike är på väg,
allt blir bra.
De första fyra saligprisningar ger ren tröst åt desperata lärjungar. De följande fyra har en
mer aktiv ton, vi ska svara på Guds gåva med handlingar: den som efterliknar Guds
barmhärtighet hittar Guds barmhärtighet (jfr Hos 6:6; 10:12), de som uppriktigt söker
Gud (jfr Ps 24:4-5) ska se hans härlighet (Jes 35:2), Guds ”söner” – det sanna Israel – är
de som förverkligar shalom (fred; jfr Ps 34:15). Den åttonde saligprisningen är svar till
alla de plågade, bönfallande rättfärdigas röster som ekar i Psaltarens många klagopsalmer:
”Vi gör Guds vilja, men utnyttjas, förlöjligas, jagas! Hjälp oss!” Så var Jesu vänner. Dem
utlovar han glädje (v. 12).
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden