TRETTIOTREDJE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG C
Första läsningen: Mal 4:1-2a (I vissa biblar = 3:19-20a) (För er skall
rättfärdighetens sol gå upp)
Att vara fräck och göra orätt är motsatsen till att frukta Gud. Den som väljer den
vägen blir livlös som en uttorkad gren, blir till ved som bara duger till att kastas
i elden. Den som sätter Gud främst i allt ska möta rättfärdighetens sol (v. 2) och
bli som en levande växt som närs av ljuset och grönskar (Jfr Ps 1). Vem är
”solen”? Malaki, den sista profeten i Gamla testamentet, har redan ena foten i
Nya testamentet: Plötsligt skall han komma till sitt tempel, den härskare som ni
ber om, den förbundets budbärare som ni begär. Se, han kommer, säger Herren
Sebaot (Mal 3:1). Malaki ser Kristus i fjärran (jfr Luk 1:78-79). Vi också: om
två veckor börjar vår adventstid.
Andra läsningen: 2 Thess 3:7-12 (Den som inte vill arbeta får inte heller äta)
Kristi återkomst och värdens undergång var en central del av urkyrkans
förkunnelse. Paulus väntade sig att den skulle inträffa snart, det var därför
knappast lönt att satsa på att skaffa familj eller köpa sig något (1 Kor 7:29-31).
Vissa nykristna tog hans ord som en ursäkt för att inte arbeta alls. De lät sig
försörjas på kyrkans bekostnad. Förmodligen satt de dagarna i ände och yrade
om bibelställen och lät frun sköta det jordiska. Det är dessa fromma latmaskar
som Paulus vill åt. Du vet inte om Kristus återkommer i morgon eller kanske
först om två år. Så gå nu till din åker, slit för ditt bröd som alla andra gör, tills
timman slår. Så gjorde Paulus själv (v. 7-8).
Evangelium: Luk 21:5-19 (Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv)
Vi är inte på väg mot harmoniska tider, vill Jesus här säga. Templet som ännu
knappt står klart (Herodes stora tempelombyggnad tog decennier och avslutas
först på 60-talet) ska raseras (det skedde bokstavligen år 70 vid Jerusalems
ödeläggelse genom romarna). Kyrkans fredliga organisation kommer att bli
skakad av arresteringar, försvinnanden, förhör och avrättningar. Templet och
kyrkan går alltså åt samma håll, men Jesus ska ledsaga och stärka sin kyrka (v.
14-15) när vissa judiska och hedniska myndigheter i ohelig allians vill krossa
den (v. 12). Krig, uppror, naturkatastrofer, epidemier och svält (v. 9-10) kommer
inte heller att få sista ordet.
Lärjungarna imponerades av praktgåvorna (v. 5), votivgåvor, konstföremål som
rika troende hade donerat och satt upp som tack för Guds hjälp i någon fråga (jfr
2 Mack 9:16), precis som de säkerligen beundrade de rikas frikostiga
penninggåvor till tempelkistan (Luk 21:1). Lukas, som berättar det här, var inte
jude utan grek. Han kände igen sådana utsmyckningar från hedniska tempel och
visste om att de även kunde demonstrera givarnas rikedom och därmed fåfänga.
Därför låter han Jesu ord om templets undergång inkludera dessa lyxiga
föremål.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden