ALLA SJÄLARS DAG
Vi firar ALLA SJÄLARS DAG idag – vi kommer ihåg våra avlidna
familjemedlemmar och vänner. Vi tänder ljus på deras gravar eller framför en
bild av dem hemma. Vem av oss behöver inte förböner när vi dör? De flesta av
oss lämnar nog världen som en sorts ofärdiga öden – så mycket som behöver
renas innan vi kan ingå i himlen, dit inget orent kan komma (Upp 21:27).
Kyrkan lär oss att vi får tro och hoppas att våra böner och offer kan gagna dem
som renas i skärselden. Kärleken räcker bortom död och grav. Kärleken dör
aldrig. Kärleken är huvudporten till Guds hjärta.
Dagens läsningar i mässan vill leda vår uppmärksamhet till förbön för de
avlidna. De två första läsningarna känns förunderligt intensiva om vi läser dem
med tanke på våra egna avlidna, dem vi tror kan vara i skärselden. De kan inte
längre göra något för sin frälsning utan är hänvisade till våra böner och
kärleksgärningar. Orden i läsningarna ger röst åt dem som inte kan tala längre.
Vi ber i deras ställe. Det är en vacker och kärleksfull handling. I evangelietexten
ger Johannes oss sedan Jesu tröst: De döda ska få liv! Det finns hopp bortom
graven för att jag, Guds Son, har varit där. Gud hör din bön för de döda.
En av kyrkans många böner denna dag:
Allsmäktige Gud, du som har låtit Kristus segra över döden och öppna
evighetens portar, låt dina tjänare besegra döden med honom och i evighet
skåda dig, sin skapare och återlösare.
Särskilda läsningar denna dag: 2 Mack 12:43-46; 2 Kor 4:14 – 5:1; Joh 11:32-45
Första läsningen 2 Mack 12:43–46
Judas Mackabáios ordnade en insamling som var och en fick bidra till. Så kunde han skicka ungefär 2 000 silverdrachmer till Jerusalem för att låta frambära ett syndoffer.
Han handlade riktigt och klokt, ty han hade uppståndelsen i tankarna; om han inte hade väntat sig att de stupade skulle uppstå, hade det varit överflödigt och meningslöst att be för döda människor. Dessutom tänkte han på att en härlig belöning väntar dem som avlider i tron på Gud. Helig och from var hans omtanke! Därför ordnade han försoningsoffret för de döda, så att de skulle befrias från sin synd.
Responsoriepsalm Ps 103:8–10, 13–18 (R. Ps 37:39a)
R. Till de rättfärdiga kommer räddning från Herren.
Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och rik på kärlek.
Han handlar inte med oss efter våra synder
och vedergäller oss inte efter våra missgärningar. R.
Som en fader förbarmar sig över barnen,
så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.
Ty han vet hur vi är danade,
han tänker på att vi är stoft. R.
En människas dagar är som gräset,
hon blomstrar som ett blomster på marken.
När vinden går däröver, då finns det inte mer,
och platsen där hon stod är tom. R.
Men Herrens nåd varar från evighet till evighet
över dem som fruktar honom
och hans rättfärdighet intill barnbarn,
när man håller hans förbund. R.
Andra läsningen 2 Kor 4:14 – 5:1
Jag vet att han som uppväckt herren Jesus skall uppväcka mig med Jesus och låta mig träda fram tillsammans med er. Allt detta sker för er skull, för att nåden skall nå allt fler och hos allt fler väcka en överflödande tacksamhet, till Guds ära.
Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner, förnyas min inre människa dag för dag. Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt. Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner, har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand.
Halleluja Joh 3:16
V. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son,
för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.
Evangelium Joh 11:32–45
Vid den tiden kom Maria dit där Jesus var. När hon fick se honom, kastade hon sig för hans fötter och sade: »Herre, om du hade varit här, hade min bror inte dött.« När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät, blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: »Var har ni lagt honom?« De sade: »Herre, kom och se.« Jesus föll i gråt. Då sade judarna: »Se, hur mycket han höll av honom.« Men några av dem sade: »Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?« Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: »Ta bort stenen.« Den dödes syster Marta sade då: »Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.« Jesus sade till henne: »Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?« De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.« Sedan ropade han med hög röst: »Lasaros, kom ut.« Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: »Gör honom fri och låt honom gå.«
Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom tilltro på honom.