TRETTIONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG C
Första läsningen: Syr 35:15b-17, 20-22a (Genom molnen stiger den ringes bönerop)
Ett av de viktigaste ärendena i Moses lag är att domstolar ska vara rättvisa och opartiska
(2 Mos 23:3-8). Det var nog ont om sådant i dåtidens värld. Så vittnar texter från det
gamla Egypten om hur chanslösa de fattiga målsägarna var inför domarna. Gud är särskilt
uppmärksam på de fattigas bön: Om de ropar till mig skall jag lyssna till deras klagorop,
lovar han (jfr 2 Mos 22:23, 27). Inte minst ekonomisk diskriminering är vidrig i hans
ögon (Jak 5:4-5). Gud gör inte skillnad på människor (Rom 2:11). Människor i nöd, som
trots sitt svåra läge strävar efter att vara rättfärdiga, är mer än välkomna hos Gud. Skulle
då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt? (Luk 18:7). De får rentav vara påträngande
säger Jesus (Luk 11:5-13; 18:1-7).
Andra läsningen: 2 Tim 4:6-8, 16-18 (Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans)
Paulus vet att han ännu inte är frälst, d.v.s. i himlen. Han säger i Fil 3:11 att han kanske
uppnår det. Men han litar på Jesus som led för honom. Nu lider han själv för tron på Jesus
(i romerskt fängelse med risk för dödsdom). Gud ger segerkransen åt alla som längtar
efter hans ankomst (v.8) – de som håller fast vid hoppet och inte förnekar tron. Rädslan
var stor bland kristna i Rom. Paulus övergavs av alla vänner inför domstolen (v. 16).
Sveket måste ha gjort ont, men för Kristus var det likadant.
Evangelium: Luk 18:9-14 (Det var tullindrivaren som gick hem rättfärdig, snarare än
farisén)
Den här farisén var en hedersman. En from jude skulle ge 10 procent av sina
jordbruksprodukter som ”kyrkoskatt” (5 Mos 14:22) men den här ger även ”tionde av allt
jag köper” (v. 12). Han fuskar inte i affärer, stjäl inte och undviker sexuella synder. Han
är tacksam och ger Gud äran (v. 11). Vem liknar han i vår tid? Kanske en miljömedveten,
”utsläppsneutral”, engagerad samhällsborgare som även tar sitt demokratiska ansvar i
kyrkan och sitter i något råd. Tullindrivaren var av annat slag. Han drev in avgifter åt
den romerska ockupationsmakten och kunde därtill fritt plundra människor och så berika
sig. Med rätta sågs han av anständigt folk som landsförrädare och var ovälkommen i
synagogan. Skulle Gud göra en sådan usling rättfärdig i stället för den ansvarsfulle
farisén? (v. 14). Är det rättvist av Gud att inte erkänna fariséns ädelhet? Varför bryr sig
Gud om någon som har brytt sig så litet om rätt och fel? Svaret är att tullindrivaren
ödmjukar sig inför Gud, men farisén träder i Guds ställe och gör sig till domare över sin
nästa. När vi går fram till den heliga kommunionen får vi inte se ner på andra. Kön fram
till Kristus är inte en parad av lyckade individer som tycker de förtjänar att synas. Vi är
patienter som går till själens läkare. Vi behöver honom, vi förtjänar honom inte. Varför
inbilla sig något annat? Alla vill döma men vem känner sina fel? (Ps 19:13).
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden