FJÄRDE SÖNDAGEN I FASTAN ÅRGÅNG B
Alla läsningarna kan idag tas från årgång A i stället för följande.
Första läsningen: 2 Krön 36:14-16, 19-23 (Guds vrede och barmhärtighet mot
sitt folk)
Krönikeböckerna och Kungaböckerna avlutas med Jerusalems undergång år
587/586 f.Kr. då den babyloniske kungen skövlade Jerusalem, brände ner Guds
tempel och förde bort de viktigaste invånarna till fångenskapen i Babylon.
Därmed kollapsade ett tusenårigt projekt som började då Gud lovade Abraham
ett eget folk med ett eget land. De skulle leva heligt där och bli en välsignelse
för hela världen. Bibelns historieskrivare lägger skulden på kungarna,
överklassen och hela folket. De som en gång befriades som slavar i Egypten blir
nu som slavar igen, i Babylon (v. 20). Profeten Jeremia följde undergången med
egna ögon och förutsåg att exilen skulle vara i 70 år (Jer 25:11-12; 29:10). Här
(v. 21) förklaras siffran som en tid av bot: Gud krävde i Moses lag att marken
skulle få vila (ligga i träda) vart sjunde år (2 Mos 23:10 f; 3 Mos 25:1-7) men i
sin girighet försummade folket detta. Nu får naturen sin ersättning! Fastetiden är
en ”frivillig fångenskap”, då vi kristna gör bot för vår girighet.
Andra läsningen: Ef 2:4-10 (Vi som var döda genom våra överträdelser är
frälsta av nåd)
Jerusalems undergång (se ovan) efterföljdes av tröst: bot-tiden ska ta slut och en
ny befrielse skymtar (2 Krön 36:22-23). Vi har just (i torsdags) lagt halva
fastetiden bakom oss. Det ödelagda templet i Jerusalem (se ovan) är en bild av
vår själ som den såg ut då vi var döda genom våra överträdelser (v. 5). Dessa
ruiner minns vi och sörjer. Sorgen är vår fasta. Mycket har vi förstört, men vi är
vid liv. Och se: Guds godhet vill ge oss ett nytt bygge – goda gärningar som
han bestämt oss till (v. 10).
Evangelium: Joh 3:14-21 (Gud sände sin son för att världen skulle räddas
genom honom)
Jesus talar om den fasansfulla tiden i öknen då Gud lät folket drabbas av
giftormar som straff för dess otålighet (4 Mos 21:4-9). Mose gjorde en orm av
koppar och hängde upp den, alla som såg på den överlevde. Jesus vill säga: ”En
sådan upphängd orm kommer jag att bli” – han såg sig redan på korset där han
skulle visa det sätt Gud valde för att älska världen (v. 16 = ”mini-evangeliet”).
Tror du på Guds korsfästa kärlek har du evigt liv. Ormens gift (synden) har vi
i blodet, men giftet blir kraftlöst genom denna ”orm”: Han som inte visste vad
synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom
honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet (2 Kor 5:21). Dessa ord kan
smälta berg av is, i andlig mening. Om vi helt och hållet förstod dem, behöll
dem i hjärtat, skulle vi gråta av glädje varje dag resten av livet!
Källa:Katolska Liturgiska Nämnden