ANDRA SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG B
Första läsningen: 1 Sam 3:3b-10,19 (Tala, Herre, din tjänare hör)
Hur blir man lärjunge till Gud? Man måste söka det heligas sfär, vara redo att ta emot
undervisning och utveckla sina egna ofullkomliga föreställningar. Jesu allra första
lärjungar var sådana (se dagens evangelium nedan), och sådan var den unge Samuel som
sov i helgedomen i Shilo. Lärjungarna gick efter den man som Döparen kallade för Guds
lamm. ”Var bor du?” undrade de (Joh 1:38). Offerlamm hittar man väl i Guds tempel?
”Hur kan Jesus vara ett lamm, och varför skulle det lammet komma från Gud?” Liksom
pojken från Israels forntid hörde de Gud tala men insåg det ännu inte.
Andra läsningen: 1 Kor 6:13c-15, 17-20 (Era kroppar är Kristi lemmar)
Var rösten som ropade på Samuel (ovan) prästen Elis röst? Nej. Var läraren som de två
lärjungarna lyssnade till (se nedan) bara ännu en ny lärare bland andra? Nej, dessa
bibliska sökare stod verkligen i den heliga sfären, mitt i Guds bostad! Gud möter oss i vår
fysiska existens, och det överraskar oss. Paulus ställer de ”frigjorda” kristna i Korinth mot
väggen med sin helt konsekventa teologi. Hur kan en kristen förena sig med en sköka
(prostituerad, v. 15) om hon inser att det är Kristi lemmar hon i så fall utlämnar åt en
sådan förnedring? Är det bara en abstrakt symbol att den kropp vi har nu ska uppstå och
ingå i Guds himmelska rike – eller är vi verkligen Kristi kropp, Guds tempel, så att det
vi konkret gör med vår kropp, det gör vi med honom som friköpte oss så dyrt, till priset
av sin egen död?
Evangelium: Joh 1:35-42 (De såg var han bodde och stannade hos honom)
Vi firade Herrens dop för en vecka sedan och stannar kvar denna söndag i den heliga
sfären kring Johannes döparen vid Jordan, där Jesus tar emot hans omvändelse-dop och så
visar ödmjuk solidaritet med alla som smutsats ner av sina synder.
Döparen kallar Jesus för Guds lamm (v. 36; jfr Jes 53:7). Man sökte i Gamla förbundet
försoning med Gud genom att offra djur (jfr 2 Mos 12:13 ff), men Jesus är den gåva som
från Guds sida ”tar bort världens synd” (jfr Joh 1:29; 1 Kor 5:7; 1 Pet 1:19). Världens
synd: kyrkan var från början menad att bli universalistisk. Evangelisten flätar ihop
apostlakollegiets ur-grupp: läsaren ska veta namnen på de auktoriteter i vars efterföljd
man måste gå om man vill stå i denna sanna lära (själv är han nog en av de två i v. 35, den
vars namn inte nämns). Den ledande apostelns särskilda ämbete – att vara ”Klippan” (=
Kefas/Petrus; jfr Matt 16:18) – betonas här i evangeliets början liksom i slutet (Joh 21:15
ff). Författaren ger Petrus företräde, liksom han senare låter Petrus träda först in i Jesu
grav (Joh 20:3 f). Observera hur han förklarar de hebreiska orden ”rabbi”, ”Messias” och
”Kefas”: hans läsare var tydligen ovana vid hebreiskan. De var hundraprocentiga greker,
men många av dem kan dock ha varit diasporajudar.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden