TRETTIONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG A
Första läsningen: 2 Mos 22:21-27 (Om du behandlar änkor och faderlösa illa skall min
vrede väckas)
Moses lag är relativt mild jämfört med dåtida kulturers lagsamlingar (egyptiska,
kananeiska, babyloniska). Den betonar omsorg om socialt utsatta inklusive slavar. Israels
Gud vill väcka empati: ”Har du aldrig känt dig utanför i främmande land? Hur vore det
om dina barn skulle bli föräldralösa och din make/maka utan försörjning? Skulle du vilja
frysa på natten för att någon tagit ditt täcke i pant?” Världsdomaren Jesus talar här till
oss (Matt 25:45), Skaparens röst, sanningen, som ingen kan gömma sig för. Gud ropar:
Var är du? (1 Mos 3:9). Var är din bror? (1 Mos 4:9). Guds ord är levande och verksamt.
Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande,
led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Ingenting kan döljas för honom,
allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga
räkenskap (Heb 4:12-13).
Andra läsningen: 1 Thess 1:5b-10 (Ni vände er från avgudarna för att tjäna Gud och
väntar nu på hans son)
Att följa Paulus i hans lidande för evangeliet, och i hans glädje, är som att följa Jesus (v.
6). Paulus är stolt över sina vänner i Thessalonike (vår tids Saloniki). Paulus vet om att
hans kyrka där har förföljts (1 Thess 2:14). Vi märker här att det fanns ett levande
informationsflöde mellan kyrkorna, det bidrog också till att så många av Paulus brev
kopierades, spreds och bevarades åt eftervärlden efter hans död. Den stundande vreden (v.
10) är domens dag. Vreden är inte en känsla hos Gud utan Bibelns standardterm för
tillståndet för dem som ställer sig själva utanför nådens sfär. Det är de som motverkar
Guds godhet och plågar dem som litar på honom.
Evangelium: Matt 22:34-40 (Du skall älska Herren, din Gud, och din nästa som dig
själv)
Den laglärde ville få Jesus på fall. Hur tänkte han att Jesus skulle göra bort sig, genom
vilket bud? Jesus har 248 påbud och 365 förbud att välja på, han tar buden från 5 Mos 6:5
och 3 Mos 19:18. Men varför svarar Jesus alls dessa personer? Alla, både goda och onda,
vill han ge sin undervisning. Så talade han även kärleksfullt till oss genom sin kyrka då vi
ännu inte förstod att vi behövde omvändelse, han älskade oss medan vi ännu var syndare
(Rom 5:8). Det finns en gräns då den som förkunnar inte längre ska tala för döva öron,
kasta pärlor åt svinen (Matt 7:6; jfr Joh 8:25), men Jesu tålamod är ännu gränslöst. Han
spanar ständigt oroligt efter ett bortsprunget lamm (Mat 18:12). Så gör hans kyrka än i
dag. Budet om kärleken till Gud – hur uppfyller vi det? Inte genom känslosvall utan
genom att beslutsamt hålla oss till Guds nåd och kärlek. Vi ska göra allt för att aldrig
skilja oss ifrån honom genom en allvarlig synd.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden