TJUGOSJÄTTE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG A
Första läsningen: Hes 18:25-28 (När den gudlöse upphör med sina brott skall han leva)
Judarnas nederlag och fångenskapen i Babylon på 500-talet f. Kr. förklarades av
profeterna som ett straff för folkets synder. Efter exilen skulle befrielsen komma. De som
föddes i exil drabbades alltså av sina fäders brott som Gud hade sagt i 2 Mos 34:7. Det
kändes hårt, ja orättvist. Klagomålen växte: ”Varför ska vi straffas för vad andra har
gjort? Gud är orättvis – och varför ska vi då omvända oss?” Svaret är: Var och en
ansvarar personligt för sin synd (5 Mos 24:16; Jer 31:29f; Hes 18:19-23). Det är både
rätt och möjligt att frigöra sig från sina förfäders ogudaktighet även om man bär dess
följder. Dina föräldrars synder har skadat dig men du har inte rätt att vägra omvända dig.
Andras synder fritar dig aldrig från plikten att göra det goda.
Andra läsningen: Fil 2:1-11 (Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus
Jesus)
(alternativ, kortare läsning: Fil 2:1-5)
Gamla testamentet lär oss ödmjukhet mot Gud, men se: Guds Son var ödmjuk mot oss!
Han ägde Guds gestalt (v. 6) – redan före all tid var han hos Fadern och det fanns ingen
väsensskillnad dem emellan (Joh 1:1; jfr Kol 1:15; Heb 1:3). Likt en kungason som väljer
att leva bland sina undersåtar under cover så ville han gå in under samma villkor som vi,
av kärlek. Han hade haft rätt att komma i bländande gudomligt majestät men avstod från
allt (v. 7). Han vakade inte över sin jämlikhet med Gud (v. 6): sin Faders makts spira hade
han i handen men valde att släppa den och lägga den åt sidan fast han visste att det skulle
kosta honom livet. När Gud går oss så långt till mötes, hur mycket måste då inte vi vara
ödmjuka mot varandra (v. 3).
Evangelium: Matt 21:28-32 (Liknelsen om de båda sönerna)
Att utpressare (tullindrivare) och prostituerade (horor) ska gå in i Guds rike före
anständiga, respektabla religiösa personer är en skarp provokation, ett skorrande missljud
än i dag i mångas öron. Bara Matteus har denna berättelse. Kanske har de andra
evangelisterna undvikit den av rädsla för att den kunde missuppfattas eller verka anstötlig.
Lukas liknelse om den förlorade sonen (Luk 15:11-32) har vissa likheter med den: han
nämner också tullindrivarna (Luk 7:29), men de prostituerades omvändelse nämns inte.
Sonen i liknelsen här som först säger nej till Gud men sedan gör Guds vilja står för de
omoraliska människor som ångrat sig (v. 29) vid Döparens predikan. Vi möter samma sak
i vår tid, det är en gåva att få bevittna en syndares omvändelse, friden, glädjen, blicken i
ansiktet. Då förstår man Jesu ord. De som lyfts upp från träsket genom den helige Andes
fasta grepp, de går inte utan springer in i Guds rike.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden