SJÄTTE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG B
Första läsningen: 3 Mos 13:1-2, 44-46 (Utanför lägret skall den spetälske ha sin
bostad)
”Spetälska” står i Bibeln för ett antal hudsjukdomar. Vi läser texten andligt:
Moses bestämmelse ska förstås utifrån tron att vi är Guds avbild (1 Mos 1:26-
27). Synden vanställer avbilden. En kristen ska fly från synden, men hjälpa
syndaren.
Andra läsningen: 1 Kor 10:31 – 11:1 (Ha mig till föredöme liksom jag har
Kristus till föredöme)
Att alla skall bli räddade (v. 33) är långt viktigare än att få rätt i småfrågor på
jobbet, på nätet eller i församlingen. Böj dig under det som sker. Var som
vatten, det ger vika, och ändå måste allt som det bär följa dess ström. Paulus
lyssnar, håller med, äter kött, äter inte kött, är jude, är grek, allt för att öppna
hjärtana för Kristus.
Evangelium: Mark 1:40-45 (Spetälskan försvann, och han blev ren)
Spetälska personer var som levande döda, hänvisade till ett liv i grottor eller
skjul utanför byarna (se läsningen ovan). Att de var ”orena” syftade både på
smittorisken, men utan var för judarna kultiskt menat: de drabbade kunde inte
delta i den religiösa gemenskapen. Den allmänna synen var att de var straffade
av Gud. Förutom sjukdom och isolering fick de bära känslan av att vara
förkastade av Gud.
En sådan människa faller alltså här ner inför Jesus. Där ligger han, mitt i gatans
damm och smuts, och han själv är i samhällets och i sina egna ögon inte heller
annat än smuts och orenhet. Jesus backar inte såsom lagen kräver – han ställer
sig över religionens regler, blir själv kultiskt ”oren”, skyldig, därför att han vill
hjälpa. Både Jesus och den spetälske visar stort mod – scenen upprepas senare
av den helige Franciskus a Assisi. V. 41: Jesus grips av empati och vrede över
det elände som denne broder i tron är drabbad av, och gör honom frisk. Det är
onekligen ett gudomligt ingripande (jfr 4 Mos 12:10-15; 2 Kung 5:1-16). V. 44:
Mannen ska skaffa sig ett friskintyg som ger tillträde till människornas värld
igen men ska inte utbasunera vad som hänt. Jesus har inte kommit bara med
mirakel, mänskligheten är ännu inte mogen för paradiset. En utomkanonisk text
från antiken (papyrus Egerton 2 i British Museum) uppger att Jesus vandrade
omkring med spetälska och åt med dem på värdshuset. Var det så? Vi vet inte
(jfr dock Matt 26:6).
Denna berättelse vill i Markus bok understryka att Jesus var Messias. Han kom
med Guds ord och var så uppfyllt av nåden att den närmast ”spillde över”
överallt där han gick förbi. Är vi också nådiga eller undviker vi de utstötta?
Inser vi att vi själva är spetälska i andlig mening, vanställda av våra synder, i
behov av Jesu helande hjälp?
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden