TRETTONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG B
Första läsningen: Vish 1:13-15; 2:23-24 (Genom djävulens avund kom döden in i
världen)
Vishetens bok (Salomos vishet) har som grundtema hoppet om odödlighet för de
rättfärdiga och den belöning eller det straff som väntar efter döden. Därför bör talet i v. 14
om att inget gift dräper och att döden inte bor på jorden tolkas som andlig död: Skaparen
gav oss jorden, inte för att vi skulle missbruka den och dra evig undergång över oss utan
för att allt i den skulle tjäna livet, i slutändan: det eviga livet, vår lön.
Andra läsningen: 2 Kor 8:7,9,13-15 (Ert överflöd skall avhjälpa deras brist)
Det är självklart för Paulus, i Gamla förbundets anda (v.15; 2 Mos 16:18), att rika kristna
ska dela med sig åt fattiga så att en jämvikt (v. 13) uppstår. Aposteln vill inte befalla utan
säger detta som ett råd. När vi ser rika kristna kvarter, där alla har för mycket, vid sidan
om fattiga slumområden, ska vi gråta och förmana men inte hata.
Evangelium: Mark 5:21-43 (Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!)
Markus skriver gripande. Man anar hans källa, ögonvittnet Petrus, bakom denna
dramatiska berättelse. Vi berörs av Jesu villkorslösa engagemang för två patienter på en
gång, under jäktade förhållanden, Jesu goda vilja mot båda, hur han bara har deras behov
för ögonen, mitt i trängseln och trots att man skrattar ut honom. Vi ser Jesu levande
optimism och hans gudomliga, oerhörda makt att ge liv och hälsa.
Nu invaderas världen av nåden. Gud är här i Jesus och hans kärlek överskrider gränser,
till och med de gränser som hans egen lag – Moses lag – har ställt upp, åtminstone som
man brukade tolka den. Markus poäng här är anti-fariseisk: Det är sant att en kvinna
enligt de kultiska renhetslagarna i Tredje Moseboken var utesluten från den religiösa
sfären under sin menstruation (3 Mos 15:19 ff) – men här finns en kvinna som p.g.a.
sjukdom inte har haft en chans på årtal att närma sig Gud, en sjukdom som har kostat
henne allt hon äger – ska Gud visa bort henne för alltid? Lagen säger att Jesus ”smittas
ner” av hennes kultiska orenhet här, när hon vidrör honom bakifrån – men det är ju menat
som ett förtvivlat rop på hjälp (och ett tecken på tro). Vi vet att döden, även ett barns, rent
teologiskt sett är en ”konsekvens av synden”, men varför förakta Jesus när han förbarmar
sig över en tolvårig flicka vars föräldrar ber för henne? Jesus blir visserligen kultisk oren
genom att vidröra flickans lik (4 Mos 19:11 ff) – men se: han är livets Givare! Gamla
testamentets strikta regler kring de kroppsvätskor som hade att göra med liv och
fortplantning, och kring lik, skulle positivt skydda mot en trivialisering och banalisering
av livets gåva. Markus visar hur Jesus problematiserar vårt användande av Guds bud: de
syftar till vördnad för livet och för livets Givare, men de får aldrig blockera
barmhärtigheten.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden