HELIGA TREFALDIGHETS DAG ÅRGÅNG B
Första läsningen: 5 Mos 4:32-34, 39-40 (Herren är Gud uppe i himlen och nere på
jorden, det finns ingen annan)
Gud uppmanar här sitt folk att göra jämförande religionsstudier. Har något annat folk en
gud som är så mäktig och som så skonsamt kommit nära deras värld, talat till dem och
befriat dem ur förtryck och slaveri? Nej, ty avgudarna är ett intet (jfr Jes 43:10-13). Vi
kristna ser den fulla innebörden i Guds ”uppe” och ”nere” (v. 39): Faderns upphöjda
storhet, Sonens nedstigande och frälsande lidande för oss, Anden som är Gud-med-oss
nere på jorden (v. 39). Varje gång vi gör korstecknet uttalar vi namnet över alla namn (jfr
Fil 2:9). Vi ska alltid göra det med vördnad!
Andra läsningen: Rom 8:14-17 (Ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan
ropa: ”Abba! Fader!”)
I vår viktigaste bön Fader vår instämmer vi i Jesu tillitsfulla bön till Fadern. Abba! säger
ett litet barn kärleksfullt till sin far på Jesu vardagsspråk, arameiska. Vi är objektivt sett
Guds barn genom dopet, inte genom en subjektiv ”frälsningsvisshet” (Anden är ofelbar,
men inte vi!). Tron bygger på Guds löften, inte egna förnimmelser.
Evangelium: Matt 28:16-20 (Döp dem i Faderns och Sonens och Den helige andes
namn)
Matteus bok avslutas med en sammanfattande kristologi som även låter Guds heliga
Treenighet klart träda fram. Vi är tillbaka i Galileen där allt började. Nu ska
förkunnelsen börja om, inte bara inför ”Israels barn” (Matt 10:5f; 15:24) utan inför alla
folk. Nu faller lärjungarna ner, framstupa, i tillbedjan, som de visa männen vid Jesu
födelse (Matt 2:11). Nu ska det bli synligt för världen vem Jesus är: Människosonen (Dan
7:13) som har fått fullmakt av Fadern att undervisa, förlåta synder och vara det nya
templet (Matt 7:9; 9:6,8; 11:27; 21:23 f). Ja, alla folk ska bli Jesu lärjungar, de ska lära sig
Jesu bud (här tänks väl mest på Bergspredikan, Matt kap. 5-7) så som den auktoritativt
utläggs av hans apostlar i gemenskap med Petrus (Matt 16:19; 18:18).
Dopformeln (v. 19) talar om ”namn” i singularis. Fader, Son och helig Ande är ett enda
namn, inte flera. Så är Gud TRE och EN. Löftet att alltid vara med kyrkan på jorden – jag
är med er (v. 20) – anknyter till namnet Immanuel (Gud-med-oss) från Josefs dröm i Matt
1:23 (jfr Jes 7:14). Vi anar ett eko av Guds mystiska namn Jahve som han uppenbarade
för Mose: JAG ÄR DEN JAG ÄR (2 Mos 3:14). Det hebreiska ordet Jahve syftar på
trogen närvaro: ”Jag är den som kommer att vara hos dig”. Det firar vi i dag: Gud är den
bakom allt Transcendente, upphöjd över allt, men också Den som kom till oss i vår
ringhet genom Maria, och även Den som bor i vårt hjärta och i kyrkan. Allt är nu
blottlagt, allt ska nu proklameras, vill Matteus säga.
Källa: Katoliska Liturgiska Nämnden