SJÄTTE PÅSKSÖNDAGEN ÅRGÅNG B
Första läsningen: Apg 10:25-26, 34-35, 44-48 (Andens gåva blev utgjuten också
över hedningarna)
Hedningarnas frälsning är Guds initiativ. Redan i Gamla testamentet förberedde
Gud sitt folk på att hans initiativ kan överraska: Mina planer är inte era planer
och era vägar inte mina vägar, säger Herren. Liksom himlen är högt över
jorden, så är mina vägar högt över era vägar, mina planer högt över era planer
(Jes 55:8-9) och det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne
som inte var älskad skall jag kalla min älskade (Rom 9:25 = Paulus omskrivning
av löftet i Hos 2:23; jfr 1 Pet 2:10). Här i den romerske officerens hem inser
Petrus vad hans judiska medkristna ännu inte förstår: Gud vill utgjuta sin Ande
över alla (Joel 2:28 f – i vissa bibelutgåvor = 3:1 f). Petrus ord i v. 34 – Nu
förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor – bygger på Guds
ord till Mose (5 Mos 10:17 f) och till Jesaja (Jes 56:3, 6-7). De nyomvända
hedningarna talade med tungor – en gåva av den helige Ande som var vanlig i
urkyrkan (v. 45-46, se även Apg 19:6). Den betecknar ett extatiskt tal med
obegripliga ord (jfr 1 Kor kap. 12-14), hur det såg ut och gick till kan nog inte
avgöras i dag, det var kanske (eller kanske inte) identiskt med det som s.k.
karismatiska kristna upplever i vår tid. Poängen här är att kyrkans högsta
läromyndighet trots motstånd från andra inom kyrkan avgör saken: Dessa
andliga gåvor ÄR från Gud! Petrus döper hedningarna utan tvekan. Hans
kritiker vågar sedan inte kritisera hans beslut – de anklagar honom i stället för
att ha bott hos och ätit med hedningar – något upprörande för den judiska
känslan (Apg 11:2-3).
Andra läsningen: 1 Joh 4:7-10 (Gud är kärlek)
I sanning: att vi frälses av Gud är inte vårt utan helt och hållet hans initiativ!
Johannes skriver (v. 10): Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att
han har älskat oss. Vi kan i tro acceptera hans överraskande gåvor – som Petrus
(se ovan) – men inte själva ”skaffa oss dem”. Denna text vänder sig mot
gnostikerna som ville göra kristendomen till en privat filosofi för en utvald elit
som skaffat sig hemlig ”kunskap” (gnosis på grekiska). De isolerade sig. Detta
går inte: Gud vill skapa sociala relationer, gemenskaper, kyrka. Varför? För att
han är verklig, äkta kärlek (v. 8).
Evangelium: Joh 15:9-17 (Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för
sina vänner)
Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er (v. 16). Guds initiativ! Vi är
verkligen utvalda, önskade, sedda av Gud. Vår starka visshet om frälsningen är
hans gåva men vi ska inte vaka egoistiskt över den, utan som Jesus ta aktivt
initiativ: älska andra först – som han älskade oss (v. 12; jfr Fil 2:5-8). Att
förbli i detta bud är att uppnå fullkomlig glädje (v. 11). Så var kyrkan tänkt: som
ett nätverk av vänskap (v. 13-14).
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden