FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT ÅRGÅNG B
Första läsningen: Jes 63:16b-17;64:1-8 (O att du slet itu himlen och steg ner)
Blir vi frälsta? Vi syndare är nedsölade som barn som släpar in all gatans smuts på skorna
utan tanke på vem som måste städa efter oss. Vi ångrar felen men frågar vår Fader varför
han inte hindrade våra misstag. Mitt i vår synd saknar vi Gud, som barn saknar
frånvarande föräldrar och fantiserar om dem. Om bara pappas jobb försvann så han kunde
vara med oss! O att du slet itu himlen och steg ner så att bergen bävade inför dig (64:1, i
vissa biblar = 63:19). Den unge Jesus har tänkt över denna text. När han döptes av
Johannes såg han himlen dela sig. Anden kom ner över honom som en duva. Faderns röst
sa: Du är min älskade son, du är min utvalde (Mark 1:9-11). Gud kommer nu. Det är det
som menas med ”advent”. Trons ögon ser det.
Andra läsningen: 1 Kor 1:3-9 (Ni väntar på att vår herre Jesus Kristus skall uppenbaras)
Korinthiernas kyrka var splittrad. Paulus inleder sitt brev vänligt och med beröm, som en
pappa som är tacksam för sina barn oavsett vad de har gjort. Men allvarliga förmaningar
antyds här i inledningen: korinthierna är ”rika på allt” (v. 5) säger han – samma ord
kommer han att upprepa med bitter ironi i 4:8. Kristus vill stärka dem: ”… så att ni inte
kan anklagas” (v. 8). Men anklaga dem är precis vad han själv gör lite senare i brevet, för
partikäbbel, omoral och kaos. I mässan upprepar vi orden ”till dess du återkommer i
härlighet” efter förvandlingen. Må vi bara omvända oss innan den dagen. Lär av Paulus!
Ge varandra ett tecken på försoning och frid.
Evangelium: Mark 13:33-37 (Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne)
Vi är alla portvakter. Vårt jobb är att vakta dörren i kyrkan – d.v.s. närvara i Kristi hus.
Föreställ dig att Kristus kommer till din församlings kyrka i all sin härlighet och ingen är
där. Varför har våra kyrkor inte ständig bön och vaka, dygnet om, såsom många kloster
har? Viktigare än byggnaden är kyrkan i vår själ, det inre rummet för bön. Vi kan bli
uthålliga i bön, liksom Jesus (Katolska kyrkans katekes, nr 2849). Vi ska be om den
gåvan. Men för att kunna uppnå detta måste vi ställa en vakt framför våra sinnen och se
till att inte andra agendor bestämmer vad vi ska göra. Vem stjäl din tid så att du inte kan
be? Barnen? Jobbet? Internet? Vårt hjärta är Guds egendom och vi får inte vara likgiltiga
med det som tillhör honom. Portvakten är du själv som håller ute tjuvarna. Vårt kristna JA
till världen måste ibland bli ett tydligt NEJ till andra. Din tid med Gud är helig. Han
önskar den. Du behöver den.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden