TRETTIOFÖRSTA SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG A
Första läsningen: Mal 1:14b – 2:2b, 8-10 (Ni vek av från vägen, er undervisning har fört
många vilse)
Guds ord i dag talar till dåliga präster. Att helga Guds namn, att tala rätt om Gud, att leva
upp till sina doplöften, att inte diskriminera människor, att vara trogen mot sin nästa, det
är att vara kristen. När prästerna inte gör så, hur ska då folket bli? Men vi är alla präster (1
Pet 2:9), vi kommer inte undan Guds dom vilka vi än är.
Andra läsningen: 1 Thess 2:7b-9, 13 (Vi ville ge er inte bara Guds evangelium utan
också våra egna liv)
När man läser thessalonikerbreven får man en känsla av att Paulus måsta ha dröjt längre i
den staden än vad Apostlagärningarna berättar (Apg kap. 17). Paulus är djupt förbunden
med de troende där, som en ammande mor med sina barn (jfr 1 Kor 3:1f; Gal 4:19). De
första kristna var inte låsta i könsstereotyper. Även Jesus talade om sina känslor som
moderliga (jfr hönan i Matt 23:37). Gud är vår fader, ja, han är ännu mer, en moder, sa
den helige Johannes Paulus II (jfr Jes 49:15).
Evangelium: Matt 23:1-12 (De säger ett och gör ett annat)
Det måste vara svårt att vara ansvarig för nya präst- eller diakonkandidater och skulle
avgöra vilka som ska vigas och vilka som ska skickas hem. Jesus ger oss här kriterier för
att urskilja alla som är ute i fel ärende när de eftersträvar kyrkans ämbeten: sådana som i
grunden inte bryr sig om fåren i flocken utan bara gör livet tyngre för människor som
redan är belastade – raka motsatsen till den moderliga kärleken vi ser hos Paulus (ovan).
De vill vara i centrum, betjänas, vara störst, synas och hedras, och därför vill de bli
predikanter och tjäna vid altaret.
Lyckligtvis är de flesta av oss inte belastade med ansvaret att bedöma andra, vi har
tillräckligt att göra med oss själva. Speglar vi oss i Jesu ord inser vi nog att det är en bit
kvar tills vi själva blir verkliga tjänare som av hjärtat ödmjukar sig (v. 11-12).
Vi katoliker kritiseras ibland av ”bibeltrogna” för att vi kallar prästen ”fader” – det får
man inte enligt Jesus (v. 9). Men vi sätter inte prästen i Gud Faders ställe. Man säger
”pappa” till sin jordiske far. Prästen är vår jordiska andliga far (jfr 1 Thess 2:11). Likaså
är det tillåtet att kalla en lärare för lärare, utan att sätta honom eller henne i Jesu ställe.
Jesu ord ska inte alltid förstås bokstavligt. Hur är det med att bara den som avstår från allt
han äger kan vara Jesu lärjunge? (Luk 14:33) – våra ”bibeltrogna” kritiker tolkar knappast
det ordet så bokstavligt. Hos oss gör vissa det genom att gå i kloster. Men det klarar inte
alla. Paulus (se ovan) tolkade det ordet på sitt sätt.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden