SJUTTONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG A
Första läsningen: 1 Kung 3:5, 7-12 (Ge din tjänare ett lyhört sinne)
Jag lade mig ner, jag sov, jag vaknade – Herren stöder mig (Ps 3:6; jfr 1 Mos 28:10 f).
Gud undervisar ibland sina trogna genom drömmar, som Josef i Gamla och Josef i Nya
testamentet (1 Mos 37:5f; Matt 1:20f; 2:13 f). Salomos bön vittnar om en klokhet som
redan bor i honom, men hans visdom kommer att överglänsa alla andras (v. 12). Han
saknar dock äkta gudsfruktan och kommer att gå vilse (se detta kapitels v.3).
Andra läsningen: Rom 8:28-30 (Gud har bestämt att vi ska formas efter hans sons bild)
När Paulus säger att vi är ”utvalda” av Gud menar han till kyrkan, där vi genom nåden
fylls av tro, hopp och kärlek. Vi är inte ”förutbestämda till himmel eller helvete efter
döden” (jfr Katolska kyrkans katekes, nr 1037; 1058; 2 Pet 3:9). Poängen ligger här i att
Guds nåd kommer till oss innan vi kan förtjäna den. Gud helgar oss genom att vi i dopet
formas efter hans sons bild (= blir Guds barn, v. 29), vi kallas genom Anden till att tjäna
honom utan fruktan, rena och rättfärdiga inför honom (Luk 2:74-75; jfr v. 30). Så går vi
framåt mot segerkransen (jfr 2 Tim 4:8; Jak 1:12), den härlighet som redan väntar på oss.
Vi får här också ett klockrent porträtt av Maria (Luk 1:45).
Evangelium: Matt 13:44-52 (Han säljer allt han äger och köper åkern)
(Kortare, alternativ läsning: Matt 13:44-46)
Här är tre liknelser om Guds rike. Nummer 1 och 2 handlar om en glad överraskning – att
hitta trons rikedom som är värd mer än allt annat. Nummer 2 och 3 har att göra med
vatten, men är i övrigt helt olika. Liknelsen om domedagen avslutar hela kapitel 13, som
Matteus har vigt åt sju liknelser om Himmelriket. Matteus betonar att vi inte bara ska höra
utan även förstå evangeliet (v. 51, det hade lärjungarna svårt för, jfr Mark 8:17-21), och
därför beordrade Jesus kristen skolverksamhet i Matt 28:20. Vi får i v. 52 en elegant
”liknelse om att göra liknelser”: den kristne skriftlärde (Matteus själv inklusive) ska
behålla den gamla lagen men kombinera den med Jesu nytolkningar.
Liknelsen om nätet (nummer 3) kan ha bearbetats av Matteus. I en apokryfisk text
(Thomasevangeliet) talas det om en särskild ”stor god fisk” som utväljs framför de andra.
Det passar bättre med liknelserna innan, om skatten och pärlan. Så icke här: Matteus vill
avsluta sitt kapitel med blick mot domedagen och vet att Jesus lärde så. Bilden med
fisksorteringen är inte helt lyckad (de är ju faktiskt de goda fiskarna som kommer att
stekas och inte de som kastas tillbaka i sjön), men vi fattar poängen: domen blir ett
avgörande antingen-eller, och de orättfärdiga visas bort. Liknelsen om nätet har en
djupare andlig vinkel, som upplyser de två första: i grunden är det inte vi som hittar Guds
rike (skatten och pärlan) utan riket som hittar oss. Köpmannen som avstod från allt (Fil
2:7; jfr v.44, 46) är Jesus Kristus, inte vi.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden