PINGSTDAGEN
Årgång A
Första läsningen: Apg 2:1-11 (Alla fylldes av helig ande och började tala)
Ur sammanhanget ser vi att jungfru Maria bör ha varit med vid pingstundret (”alla” i v.1;
jfr 1:14). Hon får nu för andra gången i sitt liv se Gabriels löfte besannas: Helig ande
skall komma över dig (Luk 1:35). Maria är urbilden på kyrkan som är full av nåd (Luk
1:28), och här är hon det tillsammans med Jesu vänner. Anden gör Jesus närvarande,
denna gång inte som en graviditet utan i form av synliga tungor som av eld, symbolen för
gudomlig kraft och närvaro, som i Hesekiels vision (Hes 1:4). Lärjungarna legitimeras
som ambassadörer för Gud, de får en gudomlig talförmåga, jfr Guds löfte till Mose i 2
Mos 7:1 f. Den babyloniska språkförbistringen (1 Mos 11:1-9) upphävs. Människor
förenas i frid och förståelse. Lukas samlar här många element från Gamla testamentet.
Kyrkan helgas. Många ortodoxa kyrkor har lökkupoler, som ska föreställa pingsttungor
av eld som sänker sig över byggnaden.
Johannes döparen förkunnade att Frälsaren skulle komma med eld (Luk 3:16), och Jesus
själv längtade efter att se jorden brinna av denna eld (Luk 12:49). Elden kan vara Guds
dom över världen (jfr Joh 16:8-11; 2 Pet 3:12; Matt 25:41), eller trons eld som brinner i
hjärtat (Luk 24:32), eller ljuset som inte kan döljas (Matt 5:15-16).
Jesus var en lidelsefull predikant – som av eld (v. 3). Många fick för sig att han var Elia
(Mark 8:28), profeten på vars bön Gud sände ned eld från himlen (1 Kung 18:16-40).
Även Mose kändes nära i Jesu ord, han som kallades vid berget Sinai genom den
brinnande törnbusken som, likt evighetslampan i kyrkan i dag, inte släcktes (2 Mos kap.
3). Mose var den som senare vid samma berg under eld och dån från himmelen (jfr v. 2-3)
tog emot tio Guds bud (2 Mos 19:16 f). Predikanten Mose, predikanten Elia och
predikanten Jesus, Gamla och Nya testamentets pelare, sammanstrålade i ett enda sken
för apostlarna på Förklaringsberget (Mark 9:2 f). Ljuset utgick från JESUS.
Vad var pingstelden? Jesu ord i symbolform! De brinnande orden som etsat sig fast i
lärjungarna. Nu susar Anden över dem. I minnet återvänder allt vad Jesus sa, hur han log
och såg på dem. Nåden regnar över hjärtat. Anden ska, sade Jesus, lära er allt och
påminna er om allt som jag har sagt er (Joh 14:26). Påsktiden rinner ut i dag. Må allt gott
som kyrkan skänkt oss nå ut till andra. Må de som förkunnar evangeliet alltid vara
uppfyllda av pingstelden. Var inte rädd. Din tunga, ditt hjärta, brinner med denna låga.
Ditt inre är Guds tempel. Glöm aldrig Skriftens ord: Elden på altaret skall fortsätta att
brinna, den får aldrig slockna. (3 Mos 6:12).
Andra läsningen: 1 Kor 12:3b-7, 12-13
(Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp)
Frestelser till avund och missunnsamhet blir vi nog aldrig av med, så länge vi vandrar i
det jordiska. Även hos den allra mest helgade människa smyger de sig på. Man börjar titta
snett på de nådegåvor som andra har fått. Man ser inte sina egna och tackar inte för dem.
Pingstundrets kraftfulla yttre tecken i urkyrkan i Jerusalem hade ett enda syfte: att de
kristna skulle förkunna läran att Jesus är Herre (v. 3). Den Jesus som led nederlag på
korset, fysiskt, blodigt och konkret är verkligen lika med Kristus, Guds Son. Gnostikerna
ville uppfatta Jesus och Kristus som två olika personer och kunde bara be till ”den andlige
Kristus” och inte till mannen Jesus från Nasaret som dog föraktad. För att understryka sin
poäng hade de tydligen slogans som ”Förbannelse över Jesus” (1 Kor 12:3). De hade
säkert känslostarka och övertygande sammankomster med en entusiasm som liknade
urkyrkans, men Paulus lär oss att sådant spelar absolut ingen roll ifall trosbekännelsen
är fel. Att någon är fylld av Anden syns inte på känslor eller retorik utan på att man delar
kyrkans fast formulerade och traderade tro. Bland de rätt bekännande kristna fördelar
Anden sina gåvor på olika sätt, och ingen ska tro sig vara närmare eller längre bort från
Gud på grund av vad andra verkar ha fått. Huvudsaken är att de gåvor du fått blir till
nytta (v.7). En medryckande predikant i extas som omvänder massorna och botar sjuka
behöver inte vara mer fylld av Guds Ande än en tant som troget diskar ensam efter
kyrkkaffet. Vi är fullständigt jämställda, vill Paulus säga, och alla har vi fått en och
samma Ande att dricka (v.13). Anden som ”dryck” verkar motsäga Lukas bild av Anden
som ”eld” (se läsningen ovan) men det gör inget: den helige Ande är ju fullständigt dold
och överträffar allt vi kan föreställa oss. I Kristus (v. 12), d.v.s. i kyrkan som är hans
kropp (1 Kor 12:20, 27), är vi ETT.
Se vad Anden gett dig – och tacka! Den helige martyrbiskopen Cyprianus från Karthago
skrev omkring år 251 i sin bok om Herrens bön (avsnitt 16) att eftersom vi kristna har en
kropp från jorden och en ande från himlen är vi själva både himmel och jord. Vad vill du
ha mer, du jord som har blivit himmel?
Evangelium: Joh 20:19-23 (Som Fadern har sänt mig sänder jag er. Ta emot helig ande)
Den Uppståndne kommer in i salen, plötsligt och oförklarligt. Jesu kropp är numera
andlig på ett annat sätt (jfr 1 Kor 15:44), han genomtränger det materiella som han vill.
Den helige Ande som utlovades i Joh 16:7 f skänks här med ett särskilt syfte: De utvalda
lärjungarna som sänds ut, apostlarna (”apostel” betyder ”utsänd”, v. 21) ska i sitt ämbete
ha fullmakten att förlåta synder såsom Jesus (jfr Matt 18:18). Det gäller givetvis också
deras efterföljare, biskoparna och prästerna, ty kyrkan behöver i alla tider denna fullmakt
för att vara Kristi kropp på jorden (Katolska kyrkans katekes, nr 976, 1087, 1120, 1441).
Apostlarna kan också välja att vägra förlåtelsen: den ska inte ges lättvindigt utan bara åt
dem som verkligen ångrar sig (jfr Matt 7:6). Har du missat din påskbikt, så hinner du
ännu: pingstdagen, i dag, är påsktidens sista dag. Låt Kristi Ande befria dig!
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden