HELIGA TREFALDIGHETS DAG ÅRGÅNG A
Första läsningen: 2 Mos 34:4b-6, 8-9 (Herren är en barmhärtig och nådig Gud)
Mose ville så gärna se Guds härlighet och skönhet. Det får han här. Med sig bär han de
stentavlor med tio Guds Gud som han precis huggit ut. Herrens ord om sin barmhärtighet
upplyser och förklarar dem: Jesus är det Ord, det Ljus, som fullkomnar lagen. Så blir
lagens mening inristad i våra hjärtan (jfr Hebr 8:10). Det sker genom Andens utgjutande
(jfr Apg 2:16f). Jesus gör oss till det Mose bad om: Guds egendom (v.9).
Andra läsningen: 2 Kor 13:11-13 (Nåd från vår Herre Jesus Kristus, kärlek från Gud
och gemenskap från den helige Anden)
Paulus dramatiska brev till korinthierna avslutas här med ord vi känner från mässans
inledning. Meningens struktur, liksom vår trosbekännelse, är trinitarisk: en hyllning till
Guds heliga Treenighet. Fadern älskar oss, Sonen dog för oss, Anden lever i oss (jfr Rom
5:5-8; 8:14-17). Tron gör oss till kyrka – Guds familj.
Evangelium: Joh 3:16-18 (Gud sände sin son till världen för att världen skulle räddas
genom honom)
Guds heliga Treenighet uppenbarares genom att Fadern lät Sonen bli människa och
genom hans undergång på korset tog bort det berg av skuld som hindrade oss från att ha
levande gudsgemenskap, d.v.s. leva uppfyllda av helig Ande. Vill du veta hur Gud älskar
oss? Jesus skänker sig helt och hållet. Gud ger allt. Här förbereder han själv Nikodemos
på hur det blir: man ska få se Messias förvridna kropp, ett vanställt, blekt lik. Jesus tar
döden på sig för att sona vår ondska. Skriftens ord uppfylls: ”Vi trodde att han blev
straffad, slagen av Gud, förnedrad. Men nej: han blev pinad för våra brott, sargad för våra
synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot” (Jes 53:4-5). På korset
hängde den som gav allt för att vi som känner oss långt från Gud skulle få gemenskap
med Gud igen. Man gjorde slut på Messias, men de som kände honom visste hur han
tänkte: hans död var menad som en gåva, som ren förlåtelse.
Så – genom Jesu korsoffer – älskade Gud världen, vill dagens läsning säga. Den lärde
Nikodemos svarar inte på det här, han försvinner ut i natten utan följdfrågor. Ännu är
Jesus inte korsfäst, men när det har skett, bär han tillsammans med sin vän Josef från
Arimataia (Joh 19:38-42) Jesu kropp med stor vördnad in i graven, kanske troende,
kanske tvivlande, men i alla fall full av sympati för den helige mannen.
När vi firar Guds heliga Trefaldighet riktar vi blicken mot den outgrundliga kärleken
bakom korset. Den raderade alla våra synder och bjöd in oss till sitt liv, Den helige Andes
glädje, broderskap med Sonen och tacksam hängivenhet mot Fadern. Att själv vilja
förlåta, inkludera och göra bot är det enda livet som rätt motsvarar denna tro.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden