ARTONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG B
Första läsningen: 2 Mos 16:2-4, 12-15 (Jag skall låta det regna mat till er från himlen)
Frågan ”Vad är det här?” (v. 15) heter på hebreiska man hu? Jämför ordet manna, den
brödliknande substansen som Gud gav Israels barn. När Gud ger oss vad vi ber om – trots
vårt motstånd och vårt gnäll mot hans goda vilja – då sker det inte bara för att göra oss
nöjda utan även för att testa oss och se om det kan få oss på bättre tankar (v. 4). Bibeln
visar att det gamla Gudsfolket klarade testet dåligt. Hur är det med oss?
Andra läsningen: Ef 4:17, 20b-24 (Klä er i den nya människan, som har skapats efter
Guds avbild)
Vi bär inte vår dopdräkt till vardags, men vi får aldrig glömma den. Vi har iklätt oss
Kristus (jfr Gal 3:27: Rom 6:3f). Den gamla människan (v. 22; jfr Kol 3:9-10) var som ett
vilt djur. Du blev i dopet ett med den ny Adam, Guds rena avbild (1 Kor 15:45-49).
Evangelium: Joh 6:24-35 (Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som
tror på mig skall aldrig någonsin törsta)
Här börjar Jesu eukaristiska tal (som slutar i v. 59 – om man inte räknar de chockerade
lärjungarnas reaktion i v. 60). Här bekräftas vår tro på Jesu realpresens (verkliga, fysiska
närvaro) i eukaristin och samtidigt de sakramentala gestalternas symboliska karaktär. Att
Guds Son med hull och hår har solidariserat sig med människan, utan att det ska finnas
någon gräns mellan honom och oss, sägs närmast övertydligt med bilder som fick många
att tänka på reguljär kannibalism. Jesus är Guds kärlek i fysisk form. Så bad han till
Fadern om att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem (Joh
17:26). Det är eukaristin.
När folket frågar (v. 28) vilka av Guds verk de ska utföra tänker de i plural (vilka av Guds
många bud är viktigast?). Men bara en sak behövs (Luk 10:42), nämligen att tro på Jesus
som Guds Son. Tron som ”verk” är samtidigt ”Guds verk” (v. 29) – människan måste
samverka med Gud för att få gemenskap med honom (Katolska kyrkans katekes, nr 154-
155). Likheterna med Jesu samtal vid Jakobsbrunnen med den samariska kvinnan är stora
(Joh 4:1-42). Jesus uppmanar oss att sträva efter en oförgänglig föda, inte enbart den
materiella (brunnen, brödet). Den samariska kvinnan undrade om Jesus såg sig själv som
större än Jakob, och nu undrar folket om Jesus är i nivå med Mose i öknen, de ber ju Jesus
ge dem samma ”bröd från himlen” (jfr Ps 78:24) som Mose gav. Men Jesus själv är det
tecken (v. 30) Gud vill ge. Liksom kvinnan bad Jesus om det levande vattnet, ber nu
folket Jesus om det himmelsbröd han talar om. Men hur många av dem vågar verkligen
tro på honom som hon gjorde?
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden