Kyrkoårets sista söndag
KRISTUS KONUNGENS DAG, högtid ÅRGÅNG B
Första läsningen: Dan 7:13-14 (Hans välde är evigt)
Sovjetimperiet, Tredje Riket och en lång rad andra regimer i historien som ville kuva
Guds folk är borta. Kyrkan står kvar. I alla tider besannas profeten Daniels vision om den
gudomlige Människosonen (höjdpunkten i Daniels bok) vars rike segrar när Gudsfolkets
fiender faller (i Daniels optik handlar det om de babyloniska, mediska, persiska och
grekiska riken som efter varandra förtryckte judarna under århundradena före Kristus).
Människosonen, Kristus, är kung. Hans välde är evigt (v. 14). Vi kristna firar att han
redan har kommit och upprättat sitt rike, ett rike av förlåtelse och barmhärtighet. Han ska
återkomma på ett sätt som ingen kan missuppfatta. Detta sägs ännu tydligare i andra
läsningen:
Andra läsningen: Upp 1:5-8 (Han har gjort oss till ett kungadöme, till präster åt Gud)
Läsningen är hämtad ur Uppenbarelsebokens första verser. De står som en skiss till vårt
credo om Treenigheten, inkarnationen, frälsningen, kyrkan och domen, allt i ett enda
svep. Jesu titlar är: 1) det trovärdiga vittnet – han vittnar om Gud och Guds rike (Joh
3:11; 1 Tim 2:6), kanske menas också att Jesus är blodsvittne, dvs. martyr (det grekiska
ordet för vittne är mártys; jfr Apg 22:20; Upp 2:13; 17:6). 2) Jesus är den förstfödde från
de döda, dvs. han är helgad (jfr 2 Mos 22:29) och den förste bland oss som Gud räddar ur
dödsriket (jfr Rom 8:29; 1 Kor 15:20; Kol 1:18). 3). Jesus är härskaren över jordens
kungar, han är insatt av Fadern som herre över allt (se läsningen ovan och t.ex. Matt
28:18; Fil 2:9f). Här finns en varnande underton: jordens kungar ska erkänna Jesus och
inte förtrycka hans kyrka på jorden (jfr Ps 2).
Se, han kommer… (v. 7-8). Här kombineras löftet från läsningen ovan med Sakarjas
förutsägelser om dramat på Golgota (Sak 12:10-12; jfr Joh 19:37; Matt 24:30).
Evangelium: Joh 18:33b-37 (Du själv säger att jag är kung)
Ur romersk synpunkt måste det här förhöret ses som ganska misslyckat. Pilatus vill veta
hur Jesus ser på sig själv rent politiskt och vad han gjort för att provocera judarnas ledare.
Till svar får han att Jesus är kung i ett rike ”av ett annat slag” och riket ”hör inte till denna
världen” (v. 36). På samma sätt står i alla tider makthavare handfallna och villrådiga inför
kyrkan med alla Jesu bekännare som med fredliga och förnuftiga argument förklarar att
de inte kan erkänna någon politisk makt som yttersta auktoritet men samtidigt inte heller
har planer på uppror mot den rådande makten. Kristna talar på en annan nivå än världens
förhörsledare. Deras tankar kretsar kring annat. Deras längtan är en annan. De tillhör
redan en annan värld, och makthavarna blir osäkra eller rädda. Pilatus blir mest förvånad.
Hans ögon ser en drömmare, en politisk dåre. Vi ser Kristus, Guds Son, världens
frälsare och konung.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden