TJUGOÅTTONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG C
Första läsningen: 2 Kung 5:14-17
(Naaman återvände till Elisha och bekände Herren)
En hedning – en syrisk general – kommer till tro på Israels Gud efter att ha
badat sin sjuka kropp i Jordans vatten. Tanken går till livsfloden från Gud i Hes
47:12 (jfr Upp 22:1-2) och till vattnet i det kristna dopet (Apg 8:26-40). Elisha
tar inte emot någon avskedspresent. Gud, inte han, har gjort undret. Likaså vore
det en vidrig synd om någon i dag tog betalt för sakramenten. Naaman vill ha
med sig jord från Israel. Många av oss gör så vid heliga platser. En from känsla
driver oss: ”Jag skulle vilja ha denna plats med mig hem.” Kyrkan accepterar
folklig fromhet, men inte vidskeplighet. Gud finns ju även hemma i Syrien (jfr
Ps 24:1).
Andra läsningen: 2 Tim 2:8-13 (Härdar vi ut, skall vi också härska med honom)
Paulus ord är otroligt starka. De förklarar sig själva. Observera det ”ologiska
språnget” i v. 13. Det vore rättvist om Gud lönade vår trolöshet med samma
mynt, men Gud är inte sådan. Gud vänder sin berättigade vrede ”inåt” (jfr Hos
11:5-11). Vredens bägare (Jes 51:17-23; jfr Upp 14:10; 15:7) dricks av Guds
Son (Joh 18:11).
Evangelium: Luk 17:11-19 (Är det bara den här främlingen som har vänt
tillbaka för att ge Gud ära?)
De spetälska förväntades hålla sig långt ifrån andra människor (v. 12; 3 Mos
13:45 f). Dessa tio höll ihop. De hade inga andra som hjälpte dem (fram till
modern tid isolerades spetälska och fick ta hand om varandra). De tio ropar
samma bön som vi gör i mässan: Herre, förbarma dig (Kyrie eleison). Även vi
är ”spetälska”, d.v.s. isolerade och skadade av syndens smitta. Jesus uppmanar
de sjuka att handla som vore de redan friska (skynda iväg och skaffa hälsointyg,
3 Mos kap. 13). De litar på hans ord och botas medan de går dit (jfr Jesu löfte
om bönhörelse i Mark 11:24). Vi ser här hur nåden som utgår från Gud sätter
oss i rörelse och samverkar med oss (Katolska kyrkans katekes, nr 2002).
Mannen som återkommer är en ”främling” (v. 18) liksom syriern Naaman (se
ovan). Judarna såg ner på samarierna men dessa spelar oftast en positiv roll hos
Lukas (jfr t.ex. Luk 10:33; Apg 8:4-17). Bara denne man, samariern, återkom till
Jesus. Är det inte likadant i kyrkan? Vi är glada om en av tio som döps tar emot
konfirmationen, och om en av tio som konfirmeras engagerar sig för tron. De
nio botade spetälska prisade visserligen Gud efteråt – det ingick i ritualen (i
form av offer) efter att de visat upp sig för prästen (3 Mos kap. 14) – men
poängen är här: Gud är i Jesus, där är platsen där Gud ska tackas. Den som
tackar Jesus tackar Gud. De nio förstår inte att Gudsriket har kommit (jfr Luk
7:22). De är friska och nöjer sig med det. Må vi aldrig tillfriskna från sjukdom
eller bli förlåtna i bikten utan att tacka och ge Gud ära – i Jesus (v. 18).
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden