TJUGOFEMTE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG C
Första läsningen: Am 8:4-7 (Herrens ord till dem som ”vill köpa de fattiga för pengar”)
Amos ord från 700-talet f. Kr. är ohyggligt aktuella. ”Varför ska vi butiksägare tvingas
hålla stängt och gå miste om intäkter för att kristna firar Kristi himmelsfärds dag?” – så
frågas det i dag (jfr v. 5). Den otyglade kapitalismen vill ha vinst framför allt, ibland på
bekostnad av ärligheten (v. 5): varor framställs bättre än de är. Värst drabbas de svagaste
(v. 6). Amos förkunnelse handlar inte bara om ekonomi. När vi reducerar Gud till en
coach för personliga intressen, när vi söker spiritual wellness och inte sanning utmanas vi
av Amos.
Andra läsningen: 1 Tim 2:1-8 (Jag uppmanar till bön för alla människor till Gud som vill
att alla människor skall räddas)
Paulus önskar att kristna lugnt och stilla verkar för att alla människor skall räddas (v. 3).
Hade han skrivit samma sak i v. 2 om han vetat att den kejsare som regerade just då,
Nero, skulle döma honom till döden? V. 8: rätt bön beror inte på yttre hållning (”lyfta
händer”) utan på inre: upplyft era hjärtan uppmanar prästen oss i mässan.
Evangelium: Luk 16:1-13 (Ni kan inte tjäna både Gud och mammon)
(alternativ, kortare läsning: Luk 16:10-13)
Omedelbart får vi här intrycket av en slug bedragare som fuskar till sig privilegier hos sin
arbetsgivares låntagare för att rädda sin framtid. I så fall är det inte utan viss humor som
Jesus berömde den ohederliga förvaltaren (v. 8). Poängen är då: ”Tänk om ni som vill
vara hederligare än han kunde vara lika snabba och beslutsamma med att förbereda er för
domens dag genom att dela med er åt behövande!” Det är i den andan som Lukas ger oss
berättelsen. Men den kan från början ha haft fler undertoner: det var vanligt på Jesu tid att
rika arrendatorer kringgick förbudet mot ränta (5 Mos 23:20) genom at låta sina debitorer
kvittera för mer än de hade lånat. På så sätt gjorde de vinst utan att krocka med Moses
lag. Men se här: förvaltaren, vars jobb var att skyffla in pengar åt sin frånvarande chef,
låter skriva om kvittona så att de nu stämmer med verkligheten. Han är därmed trogen i
fråga om andras egendom (v. 12), nämligen de skuldsattas! Så är han förebild för den
som väljer Gud i stället för pengarnas och profitens avguderi (”mammon” i v. 13).
Många kristna arbetar i lägen där vinstintressen går före allt och mår dåligt. Katolska
kyrkan framhåller det allmänna bästa mot marknadskrafternas tyranni, utan att förespråka
en centraliserad totalstyrning av ekonomin (Katolska kyrkans katekes, nr 2424-2425). Det
är upp till varje kristen, var hon än finns, att hitta kloka sätt att begränsa mammons
agenda och främja Guds.
Källa: Katoliska Liturgiska Nämnden