TJUGOFÖRSTA SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG C
Första läsningen: Jes 66:18-21 (De skall föra alla era bröder från folken)
Ungefär som Uppenbarelseboken i Nya testamentet mynnar ut i visioner om en ny
himmel och en ny jord (Upp 21:1) så även Jesajas bok (Jes 66:22). Gudsfolket var
havande som jungfru Maria: Det bar på det nya förbundets värld, då alla folk och alla
språk skulle samlas och se Guds härlighet (v. 18). Det förverkligades i pingstundret och
kyrkans födelse (Apg kap. 2). Jordens geografiska ytterpunkter skulle nås av det glada
budskapet (jfr Apg 1:8; de exotiska namnen i v. 19 låter som folklistan i 1 Mos kap. 10).
De tacksamma främmande folken ska låta bära det utvalda folket till den heliga staden (v.
20; jfr Jes 49:22). Präst- och levitämbetet ska ”de” också få del i (v. 21). Vem är ”de”?
Menar Jesaja att de hemvändande exiljudarna ska få tjäna i templet på lika villkor med de
präster som redan bor där? Eller att präst- och levitämbetena en gång ska utsträckas till
främmande folk (= det som nu är den kristna kyrkans präster och diakoner – som
konsekvens av Jes 56:3)? Troligen båda delarna.
Andra läsningen: Hebr 12:5-7, 11-13 (Den Herren älskar, den tuktar han)
Ingen gillar att tuktas. Men världen skulle snabbt bli ett socialt helvete om tuktan inte
fanns. Våra jordiska fäder straffade oss, och det var inte alltid för att de älskade oss utan
ofta nog efter eget godtycke. Men när Gud låter svårigheter drabba oss, så vet vi att det är
till vårt bästa: Hans kärlek består i allt och trots allt. Var alltså vid gott mod! Du är älskad.
Uppmuntra och stöd varandra (v. 12-13; jfr Jes 35:3). Detta är imitatio Christi, att
efterfölja, ja, efterlikna Kristus (Hebr 5:8; Mark 10:44-45).
Evangelium: Luk 13:22-30 (Människor skall komma från öster och väster och från norr
och söder och ligga till bords i Guds rike)
Den ängsliga frågan om antalet människor som ska frälsas ställs av en anonym röst (v.
23). Det hade kunnat vara du eller jag. Av alla frågor Jesus måste ha fått under den långa
predikoturnén i v. 22 har Lukas bara bevarat denna enda fråga åt oss. Den är alltså särskilt
viktig. Jesus uppmanar oss att kämpa för Gudsriket. Det innebär en aktiv strävan att leva
ett rättfärdigt liv. Att bara lyssna till Jesu glada budskap, gripas av entusiasm, fira honom
(äta och dricka med honom som en trevlig vän) är INTE samma sak som aktivt
ansvarstagande. Detta är allvarliga ord till kristna som tar emot sakramenten och gillar
underhållande predikanter men glömmer allt när de är hemma igen. Deras kyrkliga
medlemskap är för dem en sorts försäkring om himlen även om de är på väg mot
avgrunden. De är orättens hantlangare (v. 27, jfr Matt 7:23) men inser det inte (jfr den
rike mannen i Luk 16:19 f). Till Guds nya värld samlas människor de aldrig har känt.
”Varför varnade ingen oss för detta?” kommer de att fråga. Men det är just detta Jesus
gör!
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden