ARTONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG C
Första läsningen: Pred 1:2; 2:21-23 (Vad får människan ut av all sin möda?)
Det sägs om Buddha att han växte upp som prins i lyx och glans och skyddades från livets
bittra sidor: åldrande, sjukdom och död. När han mötte dessa realiteter började hans
religiösa sökande, och vi fick buddhismen. Predikarens bok låter bitvis buddhistisk. Det
ger ingen mening att leta efter en plan för världens gång. Allt vi bygger upp rivs ner. Allt
vi skrapar ihop under oro och plågor tas ifrån oss. Var är Guds hand? Upprättar Gud de
förtryckta? Räddas vi efter döden? Predikaren, en del av Guds ord, tar verkligen våra
frågor på fullt allvar. Och där Buddha valde att dra sig undan allt väljer denna bibelbok, ja
hela Gamla testamentet, en positiv och tacksam världs- och livssyn. Var verksam och glad
trots allt – Gud har redan sagt ja till vad du gör (Pred 9:7). Förtrösta på Guds slutgiltiga
dom (Pred 12:13-14). Jesu lidande och seger över döden är det enda trovärdiga svaret på
alla våra frågor, ett svar som Buddha (600-talet före Kristus) inte hade en aning om men
som vi känner till genom evangeliet.
Andra läsningen: Kol 3:1-5, 9-11 (Sträva efter det som finns där uppe där Kristus finns)
… och om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er
tro… Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland
människor (1 Kor 15:14.19). Utan hoppet om himlen blev vi nog buddhister.
Evangelium: Luk 12:13-21 (Allt du har lagt på hög, vem skall få det?)
Åldersdepression förstärks av insikten om förgängligheten. Man går omkring och ser på
alla ägodelar man samlat på sig – vissa genom arv, kanske genom smärtsamma
arvstvister, som här i v. 13. Syskonen dör, vännerna dör, den egna kroppen bryts ner, men
sakerna överlever oss! Yngre, giriga händer tar över dem. Med mig in i mörkret följer
mina sår och de sår jag tillfogat andra. Det gör ont att veta. Världsmänniskornas
lyckorecept – ”Ät, drick och roa dig” (v. 19) – hjälper inte mot denna smärta. Mitt liv var
tomt. Varför satsade jag inte allt på ett kyrkbygge, på utsmyckning av Guds hus – gåvor
som kan hålla i hundratals år till glädje för alla, rika som fattiga?
För den irriterade mannen i v. 13 handlar religion om ”hederlighet” (mot honom). Jesus är
en ”laglärd”, d.v.s. en jurist, som ska ge honom rätt i en familjetvist. Så vänder sig
människor ibland till präster och diakoner för att dra in dem i sina privata konflikter om
silver och guld. Vi måste med Jesus sucka djupt: livets verkliga värden är de rikedomar vi
samlar inför Gud (v. 21), d.v.s. allt gott vi gör och som bidrar till kyrkans himmelska,
andliga skatt (Katolska kyrkans katekes, nr 1474-1479). Vi behöver alla inse vår girighet
och den falska trygghet vi bygger upp kring döda saker. Livet handlar om levande
relationer, om att vara till för andra. Det är en befriande tanke. Fick du en god skörd?
Många fick inte det. Dela med dig!
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden