ANDRA SÖNDAGEN I ADVENT ÅRGÅNG C
Första läsningen: Bar 5:1-9 (Gud skall låta alla länder under himlen se din glans)
Profeten Baruks tröstande ord vänder sig till människorna i Jerusalem efter förstörelsen
av staden och deportationerna till Babylon år 587/586 f. Kr., då många tvingades bort ”till
fots, bortdrivna av fiender” (v. 6). Gud kommer att se till att alla höga berg skall
sänkas… och klyftorna skall fyllas, så att marken blir slät och Israel kan gå fram i
skyddet av Guds härlighet (v. 7). De överdrivna proportionerna visar att befrielsen ska
förstås andligt. Den sker i vår själ när Gud utplånar våra berg av synder och lyfter upp oss
ur missmodets klyftor. Hjärtat värms nu i årets mörkaste tid!
Andra läsningen: Fil 1:3-6, 8-11 (Ni skall stå rena och skuldfria på Kristi dag)
Filipperbrevets tema är glädje och ännu mer glädje. Paulus favoritförsamling, den i
Filippi, är förbunden med honom genom varma känslor. Han önskar den nu mer ”insikt
och urskillning” (v. 9). Endast en kärlek som är upplyst av förståndet kan skilja sanning
från villfarelse. Att bli och vara katolik kräver mer än känslor och förälskelse i
”katolicismen”. Man måste kunna ta till sig trosläran även med förståndet. Annars håller
tron inte.
Evangelium: Luk 3:1-6 (Alla människor skall se Guds frälsning)
Varje år på denna söndag ställer kyrkan den helige Johannes döparen framför oss.
Lukas – den noggranne forskaren (jfr Luk 1:1-4) – sätter in Jesu möte med Döparen i en
historisk ram. Tiberius femtonde år som romarrikets kejsare var år 28-29 e. Kr. Pilatus var
ståthållare mellan åren 26 och 36. Översteprästen Hannas (se Joh 18:13) avsattes av
romarna år 18 men ansågs av många vara ”den riktige” översteprästen. Han behöll sitt
inflytande: Hannas efterföljare Kajafas var hans svärson och fem av hans egna söner blev
också överstepräster! Lukas citerar Jes 40:3-5 med slutorden ”alla folk skall se Guds
frälsning” (v. 6) – ett viktigt tema för denne evangelist, som följde med aposteln Paulus ut
i världen (han skriver ”vi” i Apg 16:10 ff). Lukas uppfattar precis som Markus och
Matteus Döparen som en ny Elia, den profet som skulle komma och bana väg för Messias
(Mal 4:5-6). Johannes bär asketiska kläder som Elia (2 Kung 1:8; Sak 13:4 – i kontrast till
överklassen: Matt 11:8: jfr 6:28-32/Luk 16:19). Han äter vad han kan hitta i öknen och
liknar de senare ökenfäderna – början på munkväsendet i fornkyrkan.
I antiken anlade man gärna eleganta mottagningsgator åt mäktiga gäster. Inför Guds
(Jesu) ankomst ska hela berg sänkas och dalar fyllas, så att vägen blir slät och fin. Bilden
är andlig: vår julförberedelse bör främst ske i hjärtat. Våra inre berg av förhävelse och
högmod, av obiktade synder och onödig oro ska jämnas ut. Men även våra berg av prylar
och pengar kan bantas och bli till fyllning på platser där det finns dalar av brist och
fattigdom. Hur kan vi ta emot Jesusbarnet, som Maria i stallet räcker fram till oss, om vi
har famnen full av materiellt skräp medan andra svälter?
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden