FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT ÅRGÅNG C
Första läsningen: Jer 33:14-16 (Jag skall låta ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam)
Gud är trogen sina löften. Davids stam kallas i Jes 11:1 för Jishajs (hans faders) stam, och
det sägs att den är avhuggen (= kungadömet förkastades av Gud). Ändå växer en gren ur
den! För Gud är ingenting omöjligt: allt kan bli till av intet. Syndare kan bli helgon.
Jungfrun kan bli gravid utan man. Genom Jesus, som är utan synd, börjar
människosläktet, ja hela skapelsen, om igen. Syndarna befrias från syndens förbannelse.
Med Jesus kan vi skapa rätt och rättfärdighet. Det innebär: 1) att ära och tacka Gud som
har gett oss allt, 2) att skydda medmänniskornas liv och rätt (även ofödda barns) och 3) att
leva så att kärleken mellan man och kvinna inte fördärvas och förmörkas av själviskhet
och okyskhet. En del sly och snårskog i våra liv behöver huggas bort. Ta fram yxan.
Andra läsningen: 1 Thess 3:12 – 4:2 (Må ni bli styrkta i era hjärtan innan Herren
kommer)
Paulus längtar efter att återse sin kyrka i Thessaloniki. Där fanns verkligen adventskristna
– troende som levde helt i hoppet om Herrens återkomst. Jesus ska i sanning komma med
alla sina heliga (v. 13), men vi får inte spiritualisera detta eller förtränga tanken som något
som bara tillhör en fjärran framtid. Vi ska bli heliga, och det hjälper han oss med redan
nu. Kristus har aldrig övergett sin kyrka. Genom sin Ande leder han den. Botandakterna
nu i advent är ett av hans sätt att försöka nå ditt hjärta. Övervinn trögheten. Då får du
smaka på adventstidens välsignelser!
Evangelium: Luk 21:25-28, 34-36 (Er befrielse närmar sig)
Det ”som skall komma över världen” (v. 26) har två sidor. De som låter sina begär och
bekymmer diktera allt sköljs med av vågorna. Men de som hoppas på Gud och håller ut i
bön kan aldrig gå under (Katolska kyrkans katekes, nr 2612). I Fader vår ber vi: Inled oss
icke i frestelse – det betydde ursprungligen: låt oss inte duka under i prövningarnas stund.
Ingen av oss är utan prövningar. Tvärtom verkar det vara så att svårigheterna tornar upp
sig ju närmare vi når målet, Guds rike. Paulus och Petrus varnar oss för att förförare ska
uppträda och vilseleda många i de sista tiderna (Apg 20:29-31; 2 Pet kap. 2). Vaka över
ditt hopp. Var som en trogen vakthund. Den försvarar husets ingång och tar inte emot
godis av tjuvar. Alla försök att locka bort den bemöter den med skäll. Dess herre finner
allt som det ska vara när han återkommer.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden