TRETTIOFÖRSTA SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG B
Första läsningen: 5 Mos 6:2-6 (Hör, Israel! Du skall älska Herren, din Gud, av
hela ditt hjärta)
I varje ögonblick borde vi stanna upp och höra dessa heliga ord eka inom oss.
De korrigerar vår kurs, hjälper oss att göra om våra prioriteringar så att vi har
Guds ära och lovprisning som mål för allt vi gör. Vi ska även korrigera
varandra med dessa ord (”barn och barnbarn” v. 2). Det finns ingen situation då
dessa ord vore opassande att säga. Känns de opassande, då är det situationen
som gått galet, inte Gudsordet.
Vissa uttryck upprepas här flera gånger: Vi ska följa och lyssna
till Gud, och detta med hela vårt jag. Att älska Gud är att aktivt hålla hans bud
(1 Joh 5:2). V. 4 inleder den judiska trosbekännelsen, Shema, som även måste ha
varit Jesu dagliga bön, de orden som utgör fundamentet för allt i Femte
Moseboken. Att ”frukta Gud” (v. 2) är att prioritera hans vilja, inte att leva i
rädsla för Gud. Den fullkomliga kärleken fördriver rädslan (1 Joh 4:18; jfr Rom
8:15). Den som fruktar Herren är inte rädd för något, hans mod sviktar aldrig,
ty Herren är hans hopp (Syr 34:16). Att älska av ”hela” sitt hjärta betyder att ha
bara Gud som Gud, att inte lämna minsta lilla utrymme åt avgudar som
vidskeplighet, pengar och makt, inte ens öppna dörren på glänt.
Andra läsningen: Hebr 7:23-28 (Eftersom han är till i evighet behåller han för
alltid sitt prästämbete)
Jesus gjorde sig själv till en offergåva. Gåvan är utan brist eftersom han är utan
synd (Hebr 4:15) och evig (v.24). Guds Son gav sig hän helt och hållet för oss.
Så älskade han oss av hela sitt hjärta, hela sin själ, hela sitt förstånd och av
hela sin kraft, och han visade till det yttersta vad det vill säga att älska sin
nästa som sig själv, ja, mer än sig själv (jfr dagens två övriga läsningar; jfr 3
Mos 19:18). Tar vi denna kärlek till oss växer en klippa av trygghet inom oss.
”Hans kors är mitt hjärtas glädje” – så sade den helige Paulus av Korset (se 19
oktober). Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra
(1 Joh 4:11).
Evangelium: Mark 12:28b-34 (Du skall älska Herren, du skall älska din nästa)
Markus låter oss förstå att den skriftlärde frågar för att han märker att Jesus ger
bra svar. Mannen är positiv till Jesus och inte ute efter att lägga fällor (i motsats
till de laglärda i Matt 22:34 och Luk 10:25). Han är inte långt från Guds rike (v.
34), ja, han kommer allt närmare riket just för att han vill lyssna med öppna öron
och ställa frågor. Det finns inget annat sätt att komma till tro på att Jesus är
SANNINGEN än genom att aktivt söka svar hos honom. Då som nu sker det i
äkta, öppen dialog, och i Jesu sällskap, bland hans vänner, det vill säga i
kyrkan. Denne skriftlärde, som vi tyvärr bara möter i Markus evangelium, inser
så att kärleken är lagen i dess fullhet (Rom 13:10).
Söndagens kollektbön (bön innan läsningarna):
Allsmäktige och barmhärtige Gud, din gåva är det att vi rätt kan tjäna dig. Låt
inget hindra oss att nå det goda du har lovat. Genom din Son, Jesus Kristus, vår
Herre och Gud, som med dig, Fader, och Den helige ande lever och råder från
evighet till evighet. Amen.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden