TJUGOFEMTE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG B
Första läsningen: Vish 2:12, 17-20 (Vi skall döma honom till en neslig död)
Denna läsnings ord från Gamla testamentet är som ett eko av översteprästernas, de
skriftlärdas och fariseernas komplott mot Jesus. De som stod under Jesu kors ville se hur
det blir vid hans död (v. 17; jfr Matt 27:39-42, 49). Då kunde de efteråt intyga att Gud
inte ingrep för att hjälpa honom – ”alltså var han inte Messias!” Det här är en direkt
förutsägelse av Jesu korsväg (liksom Vish 4:7 – 5:7). Boken kan ha hjälpt Paulus inse
att Guds Messias skulle komma för att lida, och även att Jesus är Guds Ord (Vish 9:1),
dvs. den som tillsammans med Guds Ande (Vish 1:7; 9:17) har del i Faderns gudomlighet
(Den heliga Treenigheten, jfr t.ex. Vish 7:26 med Hebr 1:3).
Andra läsningen: Jak 3:16 – 4:3 (Rättfärdigheten utsås i frid och bär frukt för dem som
håller frid)
Avund och självhävdelse (v. 16) kommer från djävulen och närs av rädsla. När vi
behandlar andra kärlekslöst kan vi tyvärr bidra till att sådant får fotfäste i dem som omger
oss. Visheten från ovan är fridsam och foglig som ett barn (v. 17, jfr nedan)!
Evangelium: Mark 9:30-37 (Människosonen skall överlämnas i människors händer.
Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare)
”Människosonen” är den himmelske härskargestalt i profeten Daniels bok (Dan 7:13 f)
som Jesus ofta identifierar sig med. Det visste lärjungarna. De visste också att många,
t.ex. de s.k. esseerna, ansåg att ”Människosonen” var den utlovade Frälsaren, Messias.
”Men ska han lida och dö? Vad ger det för mening? Skulle Gud svika sin Messias och
överlämna honom i onda människors händer?” Tanken var lika oacceptabel för
lärjungarna som den är för judar och muslimer än i dag.
Lärjungarna förstod inte vad Jesus menade, skriver Markus, ja, de vågade inte ens fråga
(v. 32). Men något har de nog fattat. De börjar diskutera rangordning och håller tydligen
Jesus utanför samtalet (v. 34). Varför? Spekulerar de i Jesu möjliga död? ”Om Jesus går
bort vem är då den störste av oss (v. 34)?” Jesus vet att han ska lämna dem, i alla fall i
synlig bemärkelse, men vill inte att gemenskapen ska utvecklas till en vargflock där man
bits och rivs för att stå högst i hierarkin. Kristi ställföreträdare utnämns av Kristus, inte
av sig själv (Matt 16:18 f)! Men den mannen, och alla andra som vill ta ansvar i Jesu
namn, ska vara allas tjänare. Barnet i v. 36 illustrerar detta: Barn var alltid till tjänst och
hade låg status i antiken. Jesus passar på att samtidigt mana oss att ta väl hand om och
välkomna barn (v. 37; jfr Matt 18:6, 10, 14; 19:13 f.). Tusentals kristna hem för
föräldralösa barn världen över praktiserar detta i dag.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden