TJUGONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG B
Första läsningen: Ords 9:1-6 (Ät mitt bröd och drick vinet jag har blandat)
Kyrkans sju sakrament är som sju pelare i kyrkans festsal (v. 1). Den festmåltid
som ”Visheten” (en poetisk bild: ”värdinnan” i Guds hus, vi skulle säga
”kyrkans lära”) anordnar bjuder oss på ett dukat bord av andliga frukter. Kristi
kors är Guds vishet, säger Paulus (1 Kor 1:18 f). Eukaristin antyds här: slakt (v.
2), bröd och vinet (v. 5).
Andra läsningen: Ef 5:15-20 (Sök förstå vad som är Herrens vilja)
Den som vill ta emot Kristi kropp och blod ska enligt Paulus ord ”pröva sig
själv” i förväg (1 Kor 11:28). Har jag varit en dåre och låtit mig berusas av det
som inte leder till Gud utan tvärtom ställer sig i vägen för mitt andliga liv eller
hotar ta död på det? Vi är befriade av Kristi kors från sådant. Nu skrålar vi inte
med på världens tomma refränger längre utan sjunger och spelar för Herren av
hela vårt hjärta (jfr v. 19). Eukaristi betyder tacksägelse, ja varje kristen sekund
är eukaristi (jfr v.20).
Evangelium: Joh 6:51-58 (Mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig
dryck)
Jesu ord här är till stor tröst för den som redan tror på honom och inte skulle
vilja slippa gemenskapen med honom i eukaristin för all ära, makt och allt guld i
världen. För dem som inte delar denna tro, men väl tror på Israels gamla skrifter
– det vi kallar för Gamla testamentet – är allt ännu oklart. Är brödundret i öknen
(2 Mos kap. 16) verkligen en förutsägelse om Messias död och instiftandet av en
ny kulthandling, firandet av Messias kropps och blods offer under brödets och
vinets gestalter? Är den gudomliga ”Människoson” som profeten Daniel såg i en
vision (Dan 7:13 f) identisk med denne Jesus, är han räddaren som Israel
hoppats på och bett om i århundraden? Är det sant att Messias – helt konkret –
ska tuggas och sväljas av sina trogna, som ett villkor för deras eviga liv? Kan
jag tro det – om jag nu skulle vilja?
Vem av oss trodde på det vi hörde, för vem var Herrens makt uppenbar? Han
var föraktad och övergiven av alla, en som man vänder sig bort ifrån (Jes 53:1,
3). Många som hade beundrat Jesus kunde nu bara skaka på huvudet. Det lät
makabert för dem, som att Messias ska styckas och ätas. ”ÄR HAN GALEN?”
undrar man förstås. Jesus gör det inte heller lätt för dem. Han menar precis vad
han här säger, så väldigt högtidligt. Observera: Jesus brukar rätta till när man
missuppfattar honom (t.ex. Joh 4:34; 11:14; Matt 16:11) men det sker inte här.
De som nu avvisar Jesus gör det för att de förstår hans ord rätt! Där står han mer
ensam än någonsin, Frälsaren, Vändpunkten från Gud som inte verkade platsa i
berättelsen. Tog han i lite för mycket? Var det meningen att chocka för att
förebygga senare heresier om att mässoffret bara skulle tolkas ”symboliskt”?
Guds gamla folk gillade aldrig hans stora överraskningar. De ska få se. Snart
hänger slaktoffret på korset – på ett allt annat än symboliskt sätt. Kanske tror de
då.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden