TRETTONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG A
2 Kung 4:8-11, 14-16a (Han är en helig man. Han skall stanna hos oss)
Heliga människor, här profeten Elisha, är kontroversiella. De är absolut inte
välkomna överallt. Ofta är de på vandring, antingen därför att de är förföljda
eller för att de är på väg med något budskap från Gud. Det kan vara farligt att ge
dem husly – vad ska folk säga? Den rika kvinnan och hennes man tar emot
profeten för att han är Guds profet. Hon ska belönas rikligen – så även vi när vi
understödjer kyrkans tjänare.
Evangelium: Matt 10:37-42 (Den som inte tar sitt kors är inte värd att tillhöra
mig. Den som tar emot er tar emot mig)
Tydligare kan det inte sägas att prio ett för en kristen ska vara Kristus och hans
rike. Hos Lukas (och i det apokryfiska Thomasevangeliet) formuleras villkoren
för lärjungaskapet som att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn
och sina syskon och därtill sitt eget liv (Luk 14:26). Matteus version förebygger
missförstånd: Jesus predikar kärleksbudskapet, men ska det följas seriöst kan
det innebära att man måste ta radikalt avstånd från (= ”hata”) röster som drar åt
annat håll, om det så är de allra närmaste eller den egna egoismen. Det här var
givetvis skandalösa och chockerande ord i ett samhälle där familjebanden
betydde allt.
V. 38-42 förstås bäst som beskrivning av förföljelsetider. Måste du välja mellan
ett bekvämt liv, friad från misstankar om ”kopplingar” till katolska kyrkan, och
den rena undergången på grund av din tro, då får du ta emot korset. De
utomstående som tar förföljda kristna i sitt beskydd just för att dessa tillhör
Jesus, vare sig det är apostlar (ämbetsbärare, v. 40), profeter (andliga lärare, v.
41) eller ”de små” (de minst framträdande medlemmarna av kyrkan, v. 42) ska
dela deras härlighet i himlen.
Bakom Jesu ord skymtar en kyrkoorganisation med olika funktioner. Det var
tydligen en självklar ordning som Matteus inte behövde förklara närmare för
läsaren.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden