ONSDAGEN 1 NOVEMBER – ALLA HELGONS DAG – Högtid
Läsningar på denna dag: Upp 7:2-4, 9-14; 1 Joh 3:1-3 samt Matt 5:1-12a
Vi firar enskilda helgon under alla årets 365 dagar, men idag – på ALLA HELGONS
HÖGTID (då vi förväntas delta i mässan) – tackar vi Gud för allihop, även de okända
helgon som bara Gud känner, de många som är den helige Andes frukter i världen –
”pingstens skörd”. Dagens första läsning ur aposteln Johannes visionsbok för dem fram
för vår inre blick (Upp 7:9):
… en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och alla stammar och länder och
språk. De stod inför tronen och Lammet, klädda i vita kläder, med palmkvistar i sina
händer.
Palmkvistar bars vid den judiska lövhyddefesten (jfr 1 Mack 13:51; Joh 12:13), och vi
kristna bär dem på palmsöndagen. Det är lovsången, jublet från dessa fester som här i
läsningen upphöjs till en himmelsk glädjeprocession. Alla de heliga har ett sigill på sina
pannor (v.3) – Johannes tänker på dopets sakrament. Siffran 144 000 i v. 4 är starkt
symbolladdad: Den är 12 x 12 x 1 000 (12 är en helig siffra, alla Gudsfolkets 12 stammar
multipliceras med sig själva och med 1 000, som är siffran för ”de många” – här är alltså
tal om en helig fullständighet: alla Guds vänner är med.
Redan nu på jorden får vi glädja oss åt att vi är bjudna till denna fest: andra läsningen
talar om att nu är vi Guds barn och att vi kommer att bli lika honom (1 Joh 3:2). Vad vi
ska göra för att nå målet är att förbli i Saligprisningarnas anda – det lär vi av
evangelieläsningen ur Bergspredikan (Matt 5:1-12a). Gud framför och före allt annat!
Hellre fattig, hellre sörjande, hellre ödmjuk än att gå miste om himmelriket (v. 10). Denna
inställning är varje helgons livsprogram, och den kan bli vårt också.
Allhelgonahögtiden har sitt ursprung i östkyrkan där den firas söndagen efter pingst, som
pingstens ”skördefest”. Påven Gregorius III invigde ett kapell i Peterskyrkan till ”Alla
helgon” och fastlade dagens datum. År 610 omvandlades det gamla Pantheon – alla
gudars tempel i Rom till kyrka, invigd åt jungfru Maria och martyrerna; den heter än i dag
Sancta Maria ad Martyres, även om turistböckerna behåller det hedniska namnet. På
invigningsdagen 13 maj överförde man martyrernas ben från katakomberna och lade dem
under golvet i denna kyrka. Hela 28 vagnslass med reliker hämtades från katakomberna,
också för att skydda dem mot gravplundrare. Allmänt i västkyrkan började dagen
högtidlighållas 1 november omkring år 800, med stöd av kung Ludvig den fromme. Att
kvällen innan högtiden, All Hallows Eve på engelska, nyligen förvandlades till hedniskt
makaber spökfest för barn (Halloween) är lika svårt för en kristen mentalitet att acceptera
som att Jesusbarnet har bytts ut mot jultomten eller Jesu uppståndelse mot harar och
häxor. Den världen är INTE helig, och det märks på många sätt.
Men missbruket upphäver inte bruket. Alla helgons dag pekar på himlen. Helgonen är de
som med trons ögon inser detta stora sammanhang. De lyfter sina armar för att ta emot
ljuset. Måtte vi en gång få se himlen öppen och ansluta oss till den stora processionen –
when the saints go marching in!
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden