FJÄRDE PÅSKSÖNDAGEN ÅRGÅNG A
Första läsningen: Apg 2:14a, 36-41 (Gud har gjort honom till Herre och till
Messias)
Vi får här slutsatsen i aposteln Petrus inträngande tal på pingstdagen, där han
visar att löftet om den helige Ande från Gud (Joel 2:28 ff, i vissa biblar = 3:1ff)
har uppfyllts i Jesus, och att Jesus är den ”Herre” som kung David sjöng om (Ps
16:8-11; 110:1). I Jesu död och uppståndelse visade Fadern att Jesus var Kristus
= Messias. Petrus säger att Gud har ”gjort” honom till Herre och till Messias (v.
36) d.v.s. kungjort honom så för världens ögon – Jesus var ju också Messias
innan! Han ”blev” inte Messias (hela poängen är ju att Messias led och uppstod,
jfr Apg 17:3). De som omvänder sig ska döpas ”i Jesu Kristi namn” (v. 38).
Detta är inte den officiella dopformel som vi fått av Jesus själv i Matt 28:19
(”Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn”). Petrus vill säga
att detta dop ger tillhörighet till Jesus som han predikar om – liksom fåren hör
till sin herde. Så hjälper han också åhörarna att skilja detta dop från Johannes
döparens dop och judarnas dop av konvertiter (proselyter). 3 000 låter döpa sig.
Det krävde plats. Döptes de i Betesdabadet (Joh 5:2) eller i Siloadammen (Joh
9:7 f)? Det måste ha pågått i flera dagar.
Andra läsningen: 1 Pet 2:20b-25 (Ni har vänt tillbaka till era själars herde)
Ofta blir vi besvikna på våra medmänniskor när vi kommer dem nära in på livet.
Med Jesus är det tvärtom: ju mer vi lär känna honom, desto större vördnad
känner vi. Hans godhet avslöjar oss. Men istället för att avvisa oss för våra
synder erbjuder han att sona dem. Petrus lär oss idag – på Den gode herdens
söndag – att Jesus ville dö i vårt ställe (jfr 2 Kor 5:21). Så ville han få oss att
leva för rättfärdigheten (v. 24).
Evangelium: Joh 10:1-10 (Jag är grinden in till fåren)
Gud lovade i Gamla förbundet att en gång själv bli sitt folks herde (Jer 23:3 ff;
Hes 34:11 f; jfr Ps 119:176; Luk 15:4 f). Jesus är denne herde, och Petrus blev
hans ställföreträdare (Joh 21:16). I Jesu ögon är människorna som får utan herde
(Mark 6:34), förlorade (Luk 15:3-7), utsatta för vargar (Matt 7:15), d.v.s. falska
profeter (Matt 10:16). Men de får som förblir trogna herden och hjälper
nödlidande ska bestå i den yttersta domen (Matt 25:32-34). Man ska följa Jesus
in i fårfållan, den kyrka han har grundat. Grindvakten (v. 3) – vem är det om
inte Petrus, och efter honom påvarna (jfr Matt 16:18 f)? Fåren som känner Jesu
röst förskräcks om en annan ”pastor” närmar sig, en som inte är legitimerad av
Jesus och hans apostlar, en som inte står i gemenskap med katolska kyrkan. Eva
i paradiset tog emot ormens tal, men fåren flyr liksom jungfru Maria flydde från
draken som rasade mot hennes barn, mot kyrkan (Upp 12:6, 13-17). V. 10 säger
det rakt ut: vargarna, villolärarna, vill stjäla (läroämbetet), slakta (ta över
kyrkans tillgångar) och döda (minnet om hur det en gång var, traditionen).
Källa: KLN (Katolska Liturgiska Nämnden)