TJUGOSJUNDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG C
Första läsningen: Hab 1:2-3; 2:2-4 (Troheten räddar den rättfärdiges liv)
Vi är i slutet av 600-talet f. Kr. Habackuk ser ett alltmer våldsamt och rättslöst samhälle
kring sig. Man glömmer Guds lag. Gud säger honom att han kommer att ingripa. Troheten
räddar den rättfärdiges liv (v. 4): den som är trogen mot lagen räddas. Så heter det i den
hebreiska Bibeln och så uppfattade väl Habackuk själv orden. Men samma vers återgavs i
den grekiska bibelöversättningen (Septuaginta) med att den rättfärdige skall leva genom
min trohet. Betoningen ligger där på Guds trofasthet. Paulus i sin tur använder versen till
att tala om vår tro på Gud (se Rom 1:17; Gal 3:11). Denna tro gör oss rättfärdiga, något
som observansen av Moses lag inte kunde göra, vill han säga. Paulus ord gav senare
Martin Luther en befriande känsla: ”tron allena” blev Luthers slogan gentemot de
botövningar han tidigare utövat driven av sin ångest. Exemplet visar att gudsordet är
mångfasetterat intill mångtydighet. Det är bra om man känner till hela spektret av
betydelser, alla nivåer och alla skiftningar när ordet tagits emot genom tiderna.
Andra läsningen: 2 Tim 1:6-8, 13-14 (Skäms inte för vittnesbördet om vår Herre)
Katolska kyrkans ämbeten ges vidare sedan apostlarnas tid genom handpåläggning (v. 6 –
i Bibel 2000 översätts biskopar med ”församlingsledare” (1 Tim 3:1), präster blir till
”äldste” (1 Tim 5:17) och diakoner till ”medhjälpare” (1 Tim 3:8). Paulus ber Timotheos
att ”blåsa liv” i sin vignings nådegåva. Vi ska alla be för biskoparna.
Evangelium: Luk 17:5-10 (Om ni bara hade tro!)
”Herre, ge oss större tro” säger apostlarna. De kanske tänker på när de en gång
misslyckades med att bota en sjuk pojke. I Matt 17:20 läser vi hur Jesus då förebrådde
dem deras brist på tro och sade: ”… om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga
till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig.” En sådan tro verkar
apostlarna begära nu, en mirakelduglig tro. Många kristna tycks mena att om de bara
ansträngde sig mera för att tro, med starkare mental kraft, så skulle de kunna utföra under.
Det döljer kanske en helt annan önskan: ”Herre, gör MIG stor!” Detta var inte Jesu vilja.
Han sa ofta att den som ville vara störst skulle bli allas tjänare, likt barnet som hjälper till
men inte bestämmer i hemmet (Mark 9:33-37; jfr Matt 18:2-5). Att bli så liten är något
stort, ja ett under. Vi behöver inte en ”större” tro. En tro så stor som ett senapskorn räcker
fint. Vad vi behöver är den sorts tro som är trohet. Tjänaren i v. 7 f är trogen. Herrens
vilja, inte han själv, är i centrum. Kärleken bor i trohetens hus brukar man säga. Sök
trohet – resten ordnar Gud. Till alla som vill leva så säger Jesus: ”Var som tjänare som
väntar på att deras herre ska komma hem från ett bröllop. Saliga de tjänarna, eftersom
deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina
kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem” (Luk 12:35–37).
De blir herrar.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden