Mer information kommer….
JUNGFRU MARIAS UPPTAGNING I HIMMELEN, högtid
Katolska kyrkan kan inte tvivla på att Kristus, som själv uppstod och uppfor till
himlen, också gav sin moder del av himlen, hon som skyddade och gav honom
livet (Katolska kyrkans katekes, nr 966; 974). Maria går före alla lärjungar på
många sätt: hon var den som först förstod vem Jesus var, genom Gabriels (Luk
1:30–38), Elisabets (Luk 1:42-45) och Symeons (Luk 2:25-35) ord; den som var
först och fysiskt närmast honom – genom sin graviditet; den som först hörde
Guds Sons späda röst och älskade honom; den som var med under alla åren, från
bebådelsen till korset och pingsten, från början till slutet. Vilken annan
människa skulle kunna vara den som först följde honom till paradiset – helt och
hållet, med kropp och själ? När skulle det ske, om inte vid hennes livs slut? Kan
någon föreställa sig att Jesus skulle låta hennes kropp, som han själv hade
antagit kött av, gå förgängelsen till mötes när hans egen kropp fick fara upp till
himmelen?
Finns det bibliska belägg för Marias upptagning? I alla fall tillräckligt för att inte
avvisa tanken. Paulus räknar med en möjlig fysisk upptagning redan innan sin
död (1 Thess 4:14-18). Gamla testamentet berättar om kroppsliga upptaganden
av heliga män som Henok (1 Mos 5:24) och Elia (2 Kung kap. 2) – att dessa
skulle tas upp, men inte Maria, är otänkbart: ingen annan har gjort något som
kan jämföras med vad hon gjorde, hon som var utan synd. Marias väg till himlen
bekräftar Bibelns löften om vad det kristna hoppet handlar om för oss alla:
Paulus skriver att Gud skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den
blir lik den kropp han har i sin härlighet (Fil 3:21). Så är hon vår syster i
frälsningen – redan där vi är ämnade att komma. Dogmen om Marias
upptagning till Guds härlighet är en nödvändig trossanning, inte uttryckligen
omnämnd i Bibeln men helt i Bibelns anda, inte förmedlat av ögonvittnen men
bejakad av kyrkans läroämbete, som har löftet om Andens upplysning om
sanningen (Joh 16:13).
Kyrkan förser denna högtid med en extra mässa kvällen innan (vigiliemässa).
Första läsningen i den (1 Krön 15:3-4, 15-16; 16:1-2) påminner oss om
förbundsarken som David lät bära upp till tältet på den plats i Jerusalem som
han hade reserverat för det kommande templet. Scenen pekar fram emot Maria
som fick bära Guds nya förbund, Jesus, i sitt sköte, ja, hon är det nya tältet!
Andra läsningen illustrerar med Paulus ord Marias förvandling från
förgänglighet till oförgänglighet, den som även vi ska ”iklädas” (jfr 1 Kor
15:54) – dock först på vår uppståndelses dag i framtiden. Evangeliet ger oss
dialogen i Luk 11:27-28, där Maria prisas salig för sitt moderskap (människor
förstår redan att det är något helt speciellt med henne!), och Jesu svar, när han
utvidgar saligprisningen till att omfatta alla dem som tror på Guds ord och tar
vara på det (d.v.s. det som Maria gör före någon annan, se Luk 1:45; 2:19, 51).
Mässan på dagen lyfter vår blick till Johannes himmelsvision där Herrens moder
är smyckad med alla himlaljus och räddas från draken – djävulen – som vill
anfalla henne och hennes barn (Upp 11:19a, 12:1-6a, 10ab). Maria får hjälp att
fly – också en bild av hennes upptagning! Andra läsningen (1 Kor 15:20-27a) tar
vara på Paulus ord om att uppståndelsen först ska ges till dem som tillhör
Kristus – vi vet att ingen stod närmare honom än Maria. Även om Paulus här
tänker på händelser vid Kristi återkomst, så antyds en prioritet i
uppståndelsesordningen som Herrens moder har en särskilt plats i – hon som var
kroppsligen ett med honom vid hans människoblivande. Så kunde ju också
Elisabet, uppfylld av den helige Ande, säga: Välsignad är du mer än andra
kvinnor (Luk 1:42). Slutligen smyckar kyrkan dagen med evangelieläsningen
där Marias lovsång, Magnificat, läses. Vi märker där att Maria själv anade sin
eviga bestämmelse i förväg. Hon sade: Från denna stund skall alla släkten prisa
mig salig (Luk 1:48).
Högtidsdagen idag var under vår katolska medeltid Sveriges nationaldag, liksom
den också i vår tid i många länder är en arbetsledig helgdag med stora och
festliga processioner, fyrverkerier och festivaler. Det är ett MÅSTE att gå i
mässan idag!
Kyrkans bön denna dag:
Allsmäktige, evige Gud, till himlens härlighet har du upphöjt din Sons moder,
den alltid rena jungfrun Maria, med kropp och själ. Lär oss att lyfta blicken upp
till denna härlighet, och låt oss en gång dela den med henne.
Särskilda läsningar denna dag:
Vigiliemässan (kvällen innan): 1 Krön 15:3-4, 15-16; 16:1-2; 1 Kor 15:54-57
samt Luk 11:27-28
Mässan på dagen: Upp 11:19a, 12:1-6a, 10ab; 1 Kor 15:20-27a samt Luk 1:39-
56
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden.