FJORTONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG C
Första läsningen: Jes 66:10-14c (Jag leder lycka till henne som en flod)
Jesaja såg det gudomliga barnets ankomst i framtiden (Jes 7:14; 9:2-6; 11:1-10),
som är Jesus, Israels tröst (Luk 2:25). Här ser han ett nytt Gudsfolk födas.
Marias tunga bröst (v. 11) avbildades gärna på medeltida kalkmålningar. Hon är
ju kyrkans Moder.
Andra läsningen: Gal 6:14-18 (Jag bär Jesu märken på min kropp)
Paulus avslutar här Galaterbrevet. Han tar själv pennan och sammanfattar sina
poänger. De judaiserande kristnas krav på omskärelse av hedningar är ren
världslig fåfänga. Världen som korsfäste sin Frälsare har på sätt och vis korsfäst
sig själv (v. 14). ”Guds Israel” (v. 16) är kyrkan. Om Jesu sårmärken (v. 17) är
regelrätta stigmata eller ska förstås som spår efter misshandel, sjukdom eller
något annat vet vi inte.
Evangelium: Luk 10:1-12, 17-20 (Den frid ni kommer med skall bli kvar)
(Alternativ, kortare version: Luk 10:1-9)
En lyckad missionskampanj genomförs. Men den största glädjen är inte att
lyckas med kyrkans verksamhet, utan att veta att vi tillhör Herren i liv och
död (v. 20).
Jesus väljer ut 72 lärjungar, precis som Mose fick 70 ”äldste”, d.v.s.
medhjälpare (4 Mos 11:16 f) plus de två som tillkom (4 Mos 11:26). Lukas vill
nog också få oss att tänka på de 70 folken som fanns i världen enligt folklistan i
1 Mos kap. 10 (i den hebreiska Bibeln var de 72!): Jesus antydde så missionen
till alla folk som kyrkan skulle förverkliga (Jes 42:6; 49:6). I vissa
Lukashandskrifter är lärjungarnas antal 70 – vilket som är det rätta vet vi inte.
V. 3: Att skickas som lamm bland vargar är en skrämmande tanke. Men den
gode Herden skyddar och leder kyrkan (Joh 10:1-16) och den messianska tiden
är nära, då vargen ska bo med lammet (Jes 11:6; jfr 65:25).
Förbudet mot att hälsa på någon på vägen (v. 4; jfr 2 Kung 4:29) är ett profetiskt
tecken: ”Ur vägen, vårt budskap brådskar!” V. 7 och 8 (om att acceptera vad
som serveras) är typiska för Lukas: mat spelar en stor roll i hans evangelium,
från foderkrubban som den nyfödde Jesus läggs i (Luk 2:7) till ögonblicket då
den Uppståndne ber om mat (Luk 24:41-43). V. 12: Sodomiternas vidriga synd
fick ett vidrigt straff (1 Mos kap. 18-19), men de kände inte Jesu godhet som
människorna på Jesu tid. Dessa hånade honom, men ingen ragnarök drabbade
dem. Därför väntar dem en desto hårdare dom i evigheten. Lukas berättar för oss
om lärjungarnas lyckliga återkomst och Satans snabba fall från himlen. Satans
position ”i himlen” är avskaffad (vi ska tänka oss en domstolsliknande situation
där djävulen var åklagare och ständigt letade fel på människorna inför Gud, så
som vi ser i honom göra i Jobs bok, kap. 1) – hans stol är nu omkullkastad (jfr
Rom 8:31-39). Demonutdrivningarna visar att Gudsriket har börjat. Nu kan
inget hindra oss att bygga upp en bättre värld enligt Guds sinne.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden