SJÄTTE PÅSKSÖNDAGEN ÅRGÅNG C
Första läsningen: Apg 15:1-2, 22-29 (Den helige anden och vi har beslutat
att inte lägga någon börda på er utöver det nödvändiga)
Orden ”Den helige anden och vi har beslutat…” (v. 28) har sedan detta möte
upprepats av kyrkohistoriens koncilier. Men apostlakonciliets debatt känns
främmande för oss i dag: får icke-judar som vill tillhöra kyrkan bli döpta utan
att först bli judar? Omskärelsen, Guds folks fysiska markör, var något som både
romare och greker avskydde. Frågan var svår: var inte Herren Jesus själv
omskuren (Luk 2:21)? Jesus ville inte avskaffa så mycket som en enda bokstav,
inte minsta prick i lagen (Matt 5:17-18). Sade han inte att frälsningen kommer
från judarna (Joh 4:22)? Paulus kunde svara: Jude är man i sitt inre, och
omskuren är den som är det i sitt hjärta (Rom 2:29). Paulus vände sig till
kyrkans högsta läromyndighet, apostlarna samlade kring Petrus, för att få veta
om han hade rätt eller hade arbetat förgäves för hedningarna (Gal 2:2).
Apostlarnas beslut är klokt men försiktigt: De krav de ställer upp för icke-
judiska kristna (v. 28-29) motsvarar ungefär vad judar i allmänhet ansåg borde
gälla för icke-judar enligt Guds förbund med Noa, alla folks fader (jfr 1 Mos
9:1-7). Paulus vinner en halv seger: hans konvertiter behöver inte bli judar helt
och hållet. Å andra sidan: hur ska dessa och Jerusalems kyrka nu hänga ihop i
praktiken? Smärtsamma konflikter väntar (Gal kap. 2:11 f). En ännu värre fråga
som nu behöver besvaras är: om inte alla kristna är judar, tillhör de då samma
religion?
Andra läsningen: Upp 21:10-14, 22-23 (Han visade mig den heliga staden som
kom ner ur himlen)
Med den åldrade Johannes sträcker vi oss i anden mot himlen varifrån vi
inväntar Guds rike. På torsdag ska vi fira Kristi Himmelfärdsdag, och om två
veckor den helige Andes ankomst från himlen vid pingst, så som Jesus i förväg
hade lovat sina lärjungar. Sveriges television frågade en gång en gatpojke i Peru
om han trodde på Gud. ”Självklart” var svaret ”Gud är vårt enda hopp”. Så
tänker en kristen.
Evangelium: Joh 14:23-29 (Den helige anden skall påminna er om allt som jag
har sagt er)
Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er (v. 27). Vi hör orden i mässan
och räcker handen till vän och ovän – som Paulus till apostlarna i Jerusalem
(Gal 2:9-10). Jesu ord i det långa avskedstalet (Joh kap. 14-17) har en mäktig,
helande, glädjande och tröstande kraft för kristna i alla tider. Ofattbart hur
gudomligt lugn Jesus kan vara här i nattvardssalen! Judas förräderi är i full
gång. Jesus vet. Ångest och svek väntar honom i Getsemane. Jesus vet. Kyrkan
går mot sekler av splittringar och martyrskap. Jesus vet också att Guds Ande ska
göra så att allt blir bra till sist.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden